Kvarteret Ubbo, redan namnet vittnar om kopplingen till ur-Uppsala. I kvarteret som gränsar till Odinslund, ett utav Uppsalas viktigaste kulturhistoriska kvarter finns ett brygghus och ett bostadshus som byggdes någonstans kring sekelskiftet 1700/1800. Två byggnader som många uppsalabor känner till, byggnader där Uppsalakonstnären Staffan Östlund länge verkade.
Dessa två gårdshus, en gång tillhörande en gård med en huvudbyggnad mot vägen genom Odinslund, har överlevt två sekel av Uppsalas vedermödor och förändring.
Nu hotas det ena av rivning. Trots att Upplandsmuseet har uttryckt att dessa två byggnader utgör en omistlig del av Uppsalas kulturhistoria.
Under mitten på 1900-talet rasade en rivningsvåg genom många av Sveriges städer, så även Uppsala. Rivningshysterin under mitten på 1900-talet förpassade bokstavligen många kulturhistoriskt värdefulla byggnader i Sveriges städer till soptippen. Så även i Uppsalas stadskärna. Historien skulle lämna plats för den fräscha framtiden.
Även om vi behövde den ökade boendestandard som kom med den stora förändringen är vi i dag många som sörjer den historiska kopplingen, förståelsen och de estetiska värdena som många av de rivna byggnaderna hade kunna utgöra. En mer nyanserad bild av vad som var värdefullt att ta tillvara av gamla kunskaper om form och funktion och tidigare tiders stilideal och levnadsförhållanden inser vi nu hade kunnat tjäna oss bra.
Nu står vi inför frågan om ett utav de få kvarvarande husen från denna tid ska rivas. Svaret kan inte vara något annat än nej.
Vi har få kvarvarande byggnader från denna tid och ännu färre gårdshus som vittnar om något annat än ett ståndsmässigt leverne. Även om byggnaden kräver ett visst restaureringsarbete måste vi inse att vi aldrig kommer bli så rika att vi har råd att låta byggnader som denna försvinna. Den bär ett historiskt arv som inte går att återskapa, ett arv som är viktigt för att förstå vår stads historia ur en mångfald av perspektiv.
Mitt i Odinslund, högsätet av det historiska Uppsala, står den. Trots hundratals år av stadens vedermödor och förändring är den ännu kvar. Det borde den verkligen fortsätta att vara.
Erica Närlinge, ledamot (FP) av plan- och byggnadsnämnden