Utvecklingen i Ukraina fortsätter i en rasande takt och det tyvärr åt fel håll. Regeringsstyrkorna har, sedan Rysslands kraftigare inblandning i kriget för drygt två veckor sedan, lidit mycket svåra förluster och retirerat ut ur större delar av Donbass-regionen.
Under valrörelsen höjdes röster om att detta förändrade Sveriges säkerhetspolitiska situation, och att försvaret behövde få mer resurser. Det är bra att fler insett att det är så. Denna insikt bygger dock på en orealistisk syn på försvarspolitik.
”Det var rätt att rusta ned förut, men nu när Ryssland beter sig aggressivt bör vi rusta upp igen”. För den som tänker så måste vi tyvärr ge ett tråkigt besked - det är redan för sent.
Försvarskapacitet tar tid att bygga upp, många år. Man kan göra vissa förändringar under en mandatperiod, men det är extremt svårt att ens röra sig bort från det så kallade ”enveckasförsvaret” under så kort tid. Det är nu Ryssland beter sig aggressivt mot Ukraina, det var alldeles nyss ryska plan kränkte svenskt luftrum, det är nu vi skulle behöva större försvarsförmåga, inte om flera år. Försvarspolitiken måste vara långsiktig, och i varje läge kunna garantera Sveriges säkerhet. Detta är faktiskt statens främsta uppgift.
Läget i dag är att vi ska ha en försvarsförmåga som kan försvara Sverige i en vecka på en plats, det kallas Insatsorganisation 2014. Det finns dock inte på plats på grund av olika besparingsbeslut. Vi har en solidaritetsdeklaration, som går ut på att Sverige skulle hjälpa grannländerna i händelse av krig, och förväntar sig samma sak av dem om vi skulle hamna i krig. Det är dock en helt ensidig deklaration. Inga grannländer har gett några löften eller deklarationer tillbaka.
Nato:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen har varit fullständigt tydlig - Sverige kan inte räkna med Nato:s hjälp om vi hamnar i krig, eftersom vi inte är ett medlemsland.
Detta är inte en hållbar säkerhetspolitisk situation. Flera förändringar måste ske.
För det första behöver Försvarsmakten få tillräckligt med resurser. Här krävs långsiktiga beslut som garanterar att vi upprätthåller en god försvarsförmåga i alla delar av försvaret hela tiden.
Det innebär att vi behöver rusta upp luftvärnet, utan ett fungerande luftvärn kommer flygvapnets, arméns och flottans baser att kunna angripas, och vi kommer att förlora luftherraväldet om det blir krig. Moderna krig är extremt svåra att vinna utan luftherravälde.
Det innebär att flygvapnet behöver modern utrustning. Tekniken utvecklas hela tiden. Om en annan stat förfogar över överlägsna vapen spelar det ingen roll om vi har fler flygplan. Våra plan skulle upptäckas innan vi upptäckte deras. Fienden skulle kunna beskjuta våra plan innan våra plan kan beskjuta fiendens. Vi behöver ha så modern och uppdaterad teknik som möjligt.
Det innebär att Försvarsmakten måste få resurser nog att öva. Fler flygtimmar, fler övningstimmar. Soldater som inte får öva tillräckligt vinner inga krig.
Det innebär att vi måste ha ett trovärdigt försvar av Gotland. Öns strategiska betydelse är uppenbar – den som kontrollerar Gotland kontrollerar i hög utsträckning Östersjön. Om Ryssland skulle hamna i en väpnad konflikt i Baltikum skulle de kunna ”låna” Gotland av Sverige för militära ändamål, och hindra Nato från att understödja Baltikum via Östersjön. Om vi hade ett trovärdigt försvar av Gotland, med ett Patriot- eller Iskandersystem, skulle Gotland vara säkert. Det skulle innebära en så hög kostnad att attackera ön att en motståndare skulle avstå.
Allt detta skulle kosta pengar. Varken alliansregeringen eller de rödgröna har avsatt tillräckligt mycket pengar de senaste 20 åren. Varje förändring som innebär mer resurser till försvaret välkomnar vi. Det skulle dock behövas långsiktiga, blocköverskridande säkerhetspolitiska överenskommelser, om vi vill försäkra Sverige mot krig.
För det andra behöver Sverige gå med i Nato. Om vi hamnar i krig med Ryssland spelar det ingen roll om vi kan hålla ut i en, två eller tre veckor – till slut dukar vi under, även om vi vore allierade med exempelvis Finland. Den enda vägen ur detta dilemma är att gå med i Nato.
Vi föreslår blocköverskridande överenskommelser även om detta. Socialdemokraterna är emot Nato-anslutning. Men de norska Socialdemokraterna har absolut inget emot att Norge är med i Nato, där råder konsensus om att det är den bästa säkerhetspolitiska lösningen. Det finns alltså ingen ideologisk princip inbyggd i själva socialdemokratin som utesluter Nato-medlemskap. Vi föreslår att de svenska Socialdemokraterna tänker om, och att Sverige ansöker om Nato-medlemskap under denna mandatperiod.
Oscar Matti
Liberala ungdomsförbundet i Uppsala län
Jacob Axelson
Liberala ungdomsförbundet i Västmanlands län