Under föregående helg samlades det Socialdemokratiska arbetarepartiet för sin kongress på temat ”Framtidens jobb och framtidens folkrörelse”.
Att Socialdemokraterna tog sig an frågan om hur vi skapar fler jobb var rätt prioritering. Men receptet som finansminister Magdalena Andersson har presenterat är fel och otillräckligt om man vill skapa fler jobb.
Experterna i exempelvis Finanspolitiska Rådet är tydliga med att regeringens mål att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet till 2020 inte kommer att nås.
Regeringens förslag är nämligen skadliga för jobben. Man gör det dyrare att anställa unga, med följden att färre unga får jobb. Man försämrar rut- och rot-avdraget, som riskerar att göra att dagens vita jobb blir svarta i framtiden.
Även om Sverige kan stoltsera med den högsta sysselsättningsgraden i EU har vi stora utmaningar. Den allt starkare internationella konkurrensen gör att vi ständigt måste föra en attraktiv politik för fler och växande företag. Den globala ekonomin gör också att arbetsmarknaden förändras i grunden när nya jobb ersätter gamla jobb och där vägen till det första jobbet riskerar att blir längre.
Vi får en allt tydligare uppdelning mellan dem som har ett arbete och dem som står utanför arbetsmarknaden, när den svenska arbetsmarknadens höga krav på formella kunskaper och färdigheter skapar barriärer.
Ett nytt utanförskap växer fram där ungdomar utan gymnasieutbildning och invandrare med bristfälliga kunskaper i svenska språket står utanför arbetsmarknaden under långa perioder. Det är en oroande utveckling.
Här står Sverige inför ett stort vägval. Vi kan reformera arbetsmarknaden så att det växer fram arbeten för den som saknar formella kunskaper, eller så kommer utanförskapet att bestå. Vi behöver skapa fler rut-jobb, inte färre. Vi behöver skapa lärlingsjobb också för nyanlända, inte begränsa lärlingar till enbart unga.
Ibland målas det upp en bild av att sådana instegsjobb står i motsats till Sverige som en kunskapsnation. Som om man måste välja. Men det behöver man inte göra.
Fler kunskapsintensiva företag måste kunna växa och anställa så att Sverige har exportframgångar även i framtiden. Samtidigt måste vi skapa en arbetsmarknad för den som inte vill eller har förutsättningar att arbeta i dessa kunskapsintensiva företag. Alla varken kan eller vill bli ingenjörer eller arkitekter.
Men den svenska vänstern vägrar se denna verklighet och låtsas som att detta vägval inte finns.
Lågkvalificerade jobb kritiseras för att vara skitjobb och det finns en syn att vissa jobb är finare än andra.
Tydligare än så blir inte den ideologiska skiljelinjen mellan liberaler och socialister. Människor har olika förutsättningar i livet, men alla människor kan växa av ett arbete. Att kunna försörja sig själv handlar om värdighet och egenkänsla.
Ett parti som vill ta ansvar för jobben måste vara en röst för de som saknar ett arbete. Socialdemokratiska arbetarepartiets svar – att skapa högre trösklar in på arbetsmarknaden, att höja arbetsgivaravgifter för unga, tvinga alla att bli akademiker och försämra rut-avdraget – är inte den rösten.
Men det handlar också om att möta verkligheten.
Att redan skoltrötta ungdomar ska finna motivation genom att studera ännu mer är inte realistiskt.
När vi ser en ökad invandring väljer regeringen att enbart prata om insatser för de högutbildade som kommer från Syrien och bortser helt från att en del av de nyanlända har låg utbildning och inte kan ta del av det snabbspår som nu föreslås för högutbildade nyanlända. Vi klarar inte jobben i Sverige genom att blunda för verkligheten.
Mats Persson, riksdagsledamot (FP)
Ordförande Folkpartiets Globaliseringskommission