"Klart att jag vill ha ett eget krypin, någonstans att låsa efter mig. Härbärget är ju inget hem. Det är bara tak över huvudet. Det är ju inte så här jag vill leva egentligen."
Orden kommer från Anders som i dag är hemlös. Han är en av alla dem som kontinuerligt besöker Uppsala Stadsmissions verksamheter för människor i hemlöshet och social utsatthet.
I dag kan vi se att allt fler stängs ute från den ordinarie bostadsmarknaden. Man saknar ekonomin, arbetet eller den goda hälsan som krävs för att få ett bostadskontrakt.
Inom Uppsala kommun finns i dag ett slags parallell bostadsmarknad dit människor som står utanför den ordinarie hänvisas. Här finns en så kallad ”boendetrappa” som innebär att människor ska visa att de förtjänar ett eget boende. Många gånger är lösningarna både akuta och tillfälliga.
De här lösningarna drabbar enskilda människor väldigt hårt och kostar mycket pengar för kommunen. Alldeles för många hänvisas till olika former av akuta eller tillfälliga boenden. En tendens är också att många blir avstängda från de akuta boendena under obestämd tid. Det är då som parkbänken blir ett alternativ.
För att komma ifråga för en hyreslägenhet kräver oftast fastighetsägaren att du har ett arbete, är skuldfri och inte har betalningsanmärkningar. Uppfyller du inte dessa villkor och inte heller har egna kontakter med hyresvärdar, så hänvisas du till socialtjänsten. Socialtjänstens uppdrag är dock inte att vara någon allmän bostadsförmedlare, utan där kan du endast komma ifråga om du har synnerliga sociala skäl. Då kan du få ett så kallat socialt bostadskontrakt och kan på så sätt komma ifråga för en lägenhet.
Konkurrensen är mycket stor eftersom tillgången till dessa hyreslägenheter med rimliga hyror är begränsad. I Uppsala och Sverige byggs inte tillräckligt med bostäder för uthyrning.
Inom Uppsala Stadsmissions verksamheter möter vi många av de människor som lever i utanförskap. De är ofta hemlösa, med ohälsa och andra ekonomiska sociala problem. Fantastiskt kämpande människor som behöver mycket stöd för att hitta rätt i samhället. Har man inte stödet hos anhöriga så har man ofta inte kraften och förmågan att ta sig fram. Livet blir destruktivt. Uppsala Stadsmissions uppfattning är att hemlösheten inte handlar om att sakna en egen säng för natten, utan att sakna ett riktigt hem att kalla sitt eget.
Vi är övertygade om att lösningen på hemlösheten finns i metoden ”Bostad först”. Det är en metod som dels innebär att människor får tillgång till en bostad, och dels att de får ett individuellt anpassat stöd i boendet.
Metoden har utvecklats i Europa och har nu börjat tillämpas i ett antal kommuner i Sverige. Den tar sin utgångspunkt i att den hemlöses problem både är sociala och bostadsmässiga samt att de sociala problemen kan lösas bättre inom ramen för ett stabilt boende. Metoden förutsätter ett nära samarbete mellan bostadsföretag, kommun och part/organisation som har ett noga definierat stöduppdrag.
Den som är hemlös och tackar ja till en bostad inom detta program måste också tacka ja till noga definierade stödinsatser och jourverksamhet under dygnets alla timmar, alla dagar i veckan.
Fungerar inte överenskommelsen kan boendet snabbt avbrytas. Fungerar det däremot kan stödinsatserna minska och personen kan på sikt överta kontraktet för lägenheten.
Flera röster från ansvariga i några kommuner som testat metoden beskriver att de från början var mycket skeptiska, men att de nu har ändrat sig när de sett de positiva resultaten. Forskning pekar på att det är ett kostnadseffektivt sätt att minska hemlöshet.
Så vad väntar Uppsala kommun på? Varför inte prova en metod med ett helt annat filosofiskt tänkande kring hemmet. Ett hem är inget som en människa förtjänar utan ett hem är en förutsättning för att sociala, hälsomässiga och ekonomiska situationer ska kunna bli bättre.
Margaretha S Paras, verksamhetschef Uppsala Stadmission