REPLIK
Sten Widmalm lyfter viktiga frågor kring mål- och intressekonflikter som den akademiska friheten kan leda till, och efterlyser tydligare svar från Sveriges universitetslärare och forskare, SULF (UNT 1/4).
Eftersom SULF som förbund som regel aldrig kommenterar enskilda medlemsärenden i media avstår vi från att kommentera Widmalms exempel. Det hindrar oss dock inte från att ha konkreta förslag till hur lärosätena kan arbeta:
1. Lärosätena måste bli bättre på att ta sitt ansvar för både anställdas och studenters arbetsmiljö
När en konflikt uppstår så är det ett arbetsmiljöproblem, men den behandlas sällan så. Det kanske vanligaste fallet är inte att någon känner sig kränkt utan att någon anmäls för oredlighet i forskning. Parallellen kan tyckas långsökt, men det som händer vid en anmälan är påfallande lika. Arbetsgivaren reagerar ofta hårt och på ett sätt som utgår från att personen är skyldig. Arbetskamrater tar ställning för och emot, eller blir rädda för att associeras med den anmälda. Den anmälda isoleras.
Saken borde skötas annorlunda och ett arbetsmiljöperspektiv är ett bra redskap att hjälpa arbetsgivaren att göra så. För det första måste arbetsgivaren – i enlighet med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – utgå från att den anmälda är oskyldig tills en utredning visar något annat. För det andra måste arbetsmiljöåtgärder sättas in för hela miljön. Den enskilda måste få stöd, men det måste också arbetskamraterna få så att anmälan inte tillåts förgifta samarbetet. Rör det en kränkning behöver också anmälaren få stöd.
När sedan utredningen är klar behövs ytterligare åtgärder. Det gäller både om den anmälda fälls eller om det till exempel kommer fram att det rör sig om en anmälan som huvudsakligen syftat till att skada den anmälda. Här brister ofta våra lärosäten i sitt arbetsmiljöansvar.
2. Lärosätena måste ha en tydlig och välkänd hållning kring gränsen mellan sedvanlig debatt och diskussion om forskning och forskningsresultat å ena sidan och kränkning å andra sidan.
Det här skulle nästan inte behöva sägas, men bara det faktum att rektorerna för universiteten i Malmö och Lund kände sig föranledda att skriva en debattartikel (Sydsvenskan 23 mars 2021) i frågan visar att det saknas tydlighet.