Så slog ännu en gång ondskan till, manifesterad i en attack på civila i Frankrike. Minst 84 personer, varav många barn, dödades av Mohamed Lahouaiej Bouhlel, som var tunisier men med franskt uppehållstillstånd. Mannen mördade totalt 84 personer genom att meja ned dem med en lastbil. Utöver dessa skadades 202 personer, varav 50 vårdas för livshotande skador på sjukhus.
Islamska Staten har enligt sitt propagandaorgan Amaq proklamerat att personen som utförde dådet var en IS-soldat. Det finns dock oklarheter huruvida IS endast tagit på sig dådet för att få publicitet, och huruvida Bouhlel faktiskt hade en koppling till organisationen.
Flera politiker har gått ut och uttryckt sitt medlidande, skickat sina tankar till offrens anhöriga och uttryckt sin sorg. Efter Utöya 2011 höll Jens Stoltenberg ett tal där han förklarade att ”vårt svar på våldet är mer demokrati och mer öppenhet, […] mer vänskap och […] mer kärlek”. Frågan är om endast det räcker i fortsättningen?
Det är utan tvekan viktigt att vi upprätthåller vår tolerans, öppenhet, och kärleken till våra medmänniskor, även de som inte befinner sig inom landets gränser. I Sverige ligger vi redan i framkant inom dessa områden, men har halkat efter rejält internationellt militärt. Regeringen måste sätta hårt mot hårt. Vad bör vi då göra?
•Gå med i NATO. Enade vi stå, söndrade vi falla. Regeringen vill inte gå med i NATO, men det är endast tillsammans som vi kan bemöta det militära och säkerhetspolitiska hot som IS utgör. Sverige saknar tillräcklig militärkraft för att utplåna IS, men tillsammans med USA, Frankrike och Tyskland kan vi det.
•Se till att använda vår plats i FN:s säkerhetsråd. Regeringen måste se till att använda denna dyrt förvärvade plats till att sätta ordentlig press på handling från Ryssland och USA. Det krävs militära aktioner. Regeringens feministiska utrikespolitik i all ära, men som Birgitta Ohlsson sa 2014 – ” Det går varken att tala Putin eller IS till rätta med genusteori.”
•Stöd de kurdiska militärgrupperingarna. De kurder som strider mot IS har gjort det med stor framgång. De sitter på oerhört viktig kompetens för att besegra dem, och regeringen bör stödja dem både finansiellt och militärt.
Det bör dock poängteras att det inte räcker med handlingar på den internationella arenan, utan också på hemmaplan krävs mycket. Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism har redan gjort mycket, men regeringen måste göra ännu mer. Som tidigare nämnts bör vi fortfarande omfamna tolerans, öppenhet och kärlek till våra medmänniskor, och den nationella arenan är en perfekt plattform för detta. Många av de extremister som utövat terrordåd med jihadistiska motiv har radikaliserats, kanske även gärningsmanen i Nice. Även om vi slår ut IS i Mellanöstern, måste vi också få bukt med de krafter som radikaliserar unga i Sverige. Mer måste göras för att motverka detta.
•MUCF måste granska hårdare. Det har kommit fram att flera föreningar i civilsamhället, som bjudit in predikanter som uttryckt stöd åt Al-Qaida och IS, fått statligt bidrag. Kulturminister Alice Bah Kunke skrev nyligen i en debattartikel att kraven på mottagarorganisationerna måste vara tydliga, men mer bör göras. Organisationer bör granskas hårdare innan de godkänns för stöd.
•Möjliggör för ”opt-out”. Många av de unga som radikaliseras har ett mått av tvivel inom sig. Dock kan det vara svårt för dem att ta sig ur den krets de hamnat i när processen väl börjat. Att samhället finns närvarande och hjälper de som är på väg att radikaliseras att vända tillbaka, genom samtal och skydd, är ett sätt att motverka fortsatt radikalisering. Regeringen bör initiera ett program för detta.
•Lyft och uppmuntra de positiva krafterna. Detta är inte nödvändigtvis något staten ska åta sig, utan snarare något för resten av samhället. Det finns åtskilliga individer i vårt samhälle som sliter, kämpar och jobbar hårt för att visa hur de lyckats integrera sig in i samhället och motverka extremism. Siavosh Derakhtis arbete, som lyfts av många, bland annat i hans eget sommarprat i P1 förra året, är ett exempel.
Tiden går, Stefan Löfven. Skrid nu till handling.
John Hultengård
Distriktsledamot CUF Uppsala Län