Vi ser ekonomin som ett medel att nå våra visioner om en rättvis och hållbar värld och inte som ett mål i sig.
Centerpartiets riksdagsledamot Solveig Zander uttrycker i en artikel i UNT (11/7) oro för att Feministiskt initiativs politik inte är ekonomiskt hållbar. Jag tycker Zander snarare har anledning att vara oroad över den ekonomiska politik som förs i dag och det faktum att mer än hälften av de kvinnor som går i pension i dag kommer få så kallad fattigpension.
Under Alliansen har arbetslösheten ökat från 6 procent till 8 procent och a-kassan kraftigt försämrats. Initialt sjönk andelen sjukskrivna, till ett bottenrekord 2009, för att sedan stiga igen. Samtidigt steg antalet människor som behövde ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. Sedan 2000 har skatteuttaget minskat med motsvarande 219 miljarder om året. Det har lett till att klyftorna ökat, mellan rika och fattiga, mellan kvinnor och män, mellan utrikes födda och inrikes födda. Vi vill istället se en välfärdslinje och skapa värdiga villkor för alla.
Genom sex timmars arbetsdag skulle fler människor få arbete och färre behöva utnyttja sjukförsäkring, a-kassa och socialtjänst. Människors livskvalitet och arbetsmiljö skulle förbättras avsevärt, vilket är viktigt i ett perspektiv när vi alla kommer att få arbeta längre innan vi kan gå i pension. Premiepensionsdelen av pensionen – hela 13,5 procent av pensionsavsättningarna – avskaffas och tillförs den allmänna pensionen. På så sätt minskar risktagandet och spridningen i pensionerna.
Ett av Centerkvinnornas förslag är att informera om hur livsval såsom föräldraledighet, deltidsarbete eller för den delen att arbeta i ett kvinnodominerat, lågavlönat yrke resulterar i en usel pension. Att informera hjälper inte de kvinnor som redan är pensionärer, eller kommer att bli det inom de närmaste decennierna. OM vi skulle lyckas uppnå total jämställdhet, och göra oss av med alla orättvisor som finns i de pensionsgrundande systemen inom tio år, då kommer de kvinnor som går i pension om 50 år att få rättvisa pensioner med nuvarande system. Jag och Feministiskt initiativ är inte beredda att ha en sådan låg ambitionsnivå. Vår politik omfattar alla.
Ett första och grundläggande förslag är att höja golvet i garantipensionen till fattigdomsgränsen 10 800 kr/månad och koppla den till löneutvecklingen istället för till inflationen så att den inte genast halkar efter igen. Den reformen skulle kosta 3,5 miljarder, samma summa som en återställd restaurangmoms. I ett land med en av världens starkaste ekonomier ska inte mer än hälften av kvinnorna och ytterligare drygt 100 000 män leva under fattigdomsgränsen på sin ålderdom.
Det finns tre vägar att uppnå de politiska förslag vi vill driva. Nya intäkter, som exempelvis skatt på finansiella transaktioner på EU-nivå, att skära i kostnader genom att ta bort orättvisa subventioner som exempelvis RUT- och ROT, samt direktiv och regler som inte kostar något – men som ändå har stor effekt – som exempelvis nya direktiv till Riksbanken, AP-fonderna och Medlingsinstitutet.
Riksdagen antog nationella jämställhetspolitiska mål 2006. Inget av de uppställda målen har hittills uppnåtts. Det är tydligt att de partier som suttit i riksdagen hittills inte haft kraften att genomföra den. Feministiskt initiativ vitaliserar demokratin och för in nya perspektiv i politiken. För Fi kommer de feministiska och antirasistiska frågorna alltid högst upp på dagordningen.
Lotten Sunna, Riksdagskandidat Feministiskt initiativ