Inspektionen för vård- och omsorg, IVO, kräver åtgärder för att få en välfungerande primärvård i Uppsala läns landsting. Med ett nödrop klarade landstinget att hålla samtliga vårdcentraler öppna under sommaren. Krisen i länet är ett faktum, och uppmaningen åtgärda detta måste tas på allvar. Det är otvetydigt landstingets ansvar att producera god vård till sina medborgare. Samtidigt kan inget landsting ensamt råda bot på läkarbrist och ökande utgifter. Därför behövs en nationell reform.
Det avgörande för att kunna erbjuda en god och trygg vård är tillgången på allmänläkare. Sveriges Läkarförbund frågade i en enkät samtliga specialister och läkare under specialistutbildning på landets vårdcentraler om deras syn på primärvårdens möjligheter att ge vård och service till patienterna.
Enkäten visar tydligt att läkarbemanningen är avgörande. På vårdcentraler som är fullbemannade skulle nästan alla läkare rekommendera vårdcentralen åt en sjuk anhörig. När hälften eller fler av tjänsterna är vakanta är motsvarande siffra drygt 40 procent. Detta stämmer också med resultaten från Nationell Patientenkät. Även patienterna säger att en fast läkarkontakt i primärvården är avgörande för vårdkvalitet och patienttrygghet.
Idag saknas 1 400 specialister i allmänmedicin. Samtidigt finns närmare 1 000 hyrläkare i primärvården. Det finns alltså en stor grupp läkare som vill arbeta i primärvården, men som avstår från en fast anställning. Vi måste fråga oss varför.
Vi tror att lösningen kräver en nationell reform med ett gemensamt basuppdrag till alla landsting och regioner, ökad specialisttjänstgöring, ökade resurser och gemensamma nationella regler för ersättningar som ger lika villkor för alla aktörer. Det skulle ta bort en del av den administrativa frustration som får läkare att fly en fast anställning.
Norge visar att det går att vända utvecklingen. 2001 fick alla norska invånare rätt att lista sig hos en allmänpraktiserande läkare. Då fattades 850 familjeläkare i Norge och själva specialiteten allmänmedicin var utdömd. Med reformen tog rekryteringen fart och läkartillgången ökade kraftigt.
2005 var närmast alla allmänläkartjänster tillsatta, trots att det hade tillkommit ett stort antal nya tjänster, och nästan samtliga invånare hade en fast läkare. En rad faktorer gjorde reformen attraktiv. En var att det fanns goda möjligheter för läkarna att etablera sin egen verksamhet. Huvudinnehållet i avtal och ersättningar fastställdes på nationell nivå, vilket skapade likvärdiga spelregler och stabilitet.
Vi säger inte att Sverige ska ta den norska modellen rakt av. Vårdvalet i Sverige har haft en positiv effekt med en framväxt av olika alternativ i primärvården. Det kan vi bygga vidare på i en nationell reform. Den ska också följa upp de landvinningar som gjorts kring teamarbete, tillgänglighet och valfrihet för invånarna.
Reformen bör väva in komponenter som ett nationellt basuppdrag, ökade resurser, goda etableringsmöjligheter samt listning på läkare som stärker kontinuiteten och relationen mellan patient och läkare. Olika driftsformer – offentliga som privata, stora som små vårdcentraler – ska finnas och framväxten av småskaliga verksamheter stimuleras.
Då kan vi få en välfungerande första linjens sjukvård över hela landet, på lika villkor med hög kvalitet och kontinuitet till hela befolkningen.
Heidi Stensmyren
Ordförande i Sveriges läkarförbund
Torbjörn Karlsson
Ordförande i Upplands allmänna läkarförening
Ove Andersson
Ordförande i Svenska distriktsläkarföreningen