Debatt: Så stimuleras hållbar utveckling

Biosfärområden utses av FN-organet Unesco och syftar till att visa att det är möjligt att kombinera en biologisk och kulturell mångfald med hållbar utveckling. Områdena sätter fokus på förhållandet mellan mänskliga aktiviteter, naturens ekosystem och sociala och ekonomiska processer.

Unescos Biosfärprogram är ett globalt nätverk som i dag består av 669 områden i 120 olika länder. Vart och ett av dessa visar hur lokala samhällen, i varierande miljöer och kulturer, har skapat många olika sätt för hållbar hantering av lokala resurser. Ofta bygger de på traditionell kunskap och kreativitet. Biosfärområden fungerar som mötesplatser för inspiration, innovation och praktiskt genomförande av hållbar besöksnäring, omställning till förnybara energikällor, multifunktionalitet för areella näringar, och mycket mer.

Unescos Biosfärprogram är i dag viktigare än någonsin eftersom det krävs nya idéer och lösningar för att genomföra Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling som världens länder enats om. Naturvårdsverket publicerade nyligen en rapport som visar att Biosfärprogrammet är ett bra exempel på nytänkande i genomförandet av Agenda 2030.

Rapporten visar också att de fem svenska biosfärområdena är goda exempel på hur intressekonflikter mellan olika mål i agendan kan hanteras. Den visar att biosfärområdena är platser för samordning där aktörer från olika sektorer och på flera nivåer kan utbyta kunskap och erfarenheter. Genom att främja lärande och ökad medvetenhet skapar biosfärområdena lösningar som gynnar alla dimensioner av hållbar utveckling; social, ekonomisk och ekologisk.

Unescos biosfärprogram i Sverige har sedan 2005 stimulerat hållbar utveckling genom att praktiskt kombinera naturskydd, lokalt entreprenörskap, kapacitetsuppbyggnad och samhällsutveckling. Med små medel och liten formell makt har programmet uppnått goda resultat bl.a. genom att identifiera synergier mellan olika sektorer och genom att stimulera användandet av forskning och utbildning för hållbara lösningar lokalt.

I Biosfärområdet Kristianstads Vattenrike har målkonflikter mellan ekologiska, sociala och ekonomoniska mål vänts till innovativa lösningar som gynnar alla inblandade aktörer. Varje vår besöks vattenriket av tusentals tranor som stannar för att rasta på sin långa resa från Sydeuropa till häckningsplatserna i norra Sverige. Detta sammanfaller med vårsådden av korn och vete, något som tidigare ställde till besvär för lantbrukarna samtidigt som tranorna intresserade stora mängder fågelskådare och allmänheten.

Biosfärorganisationen förde samman LRF, länsstyrelsen, kommunen och en fågelklubb, något som resulterade i att ett samarbete inrättades. Detta visar att Biosfärorganisationer kan fungera som neutrala och oberoende arenor för samverkan, konfliktlösning och förtroendebygge och samtidigt stödja ömsesidigt och gemensamt lärande mellan intressenter. Det innebär att Biosfärorganisationer kan identifiera synergier mellan de globala utvecklingsmålen målen och möjliggöra integrerat arbete med Agenda 2030.

Även i andra länder finns det inspirerande exempel på hur biosfärområden stimulerar strategisk samverkan mellan intressenter som skapar synergier mellan de globala målen. Biosfärområdet Selva Maya, som är det mest omfattande området av tropisk skog norr om Amazonas, är beläget i gränsområdet mellan Belize, Guatemala och sydöstra Mexiko.

Det innebär att ett gränsöverskridande samarbete krävs för att kunna bevara Selva Maya på lång sikt. Tack vare Unescos biosfärprogram har ett samarbete mellan de tre länderna inrättats, både bland parkarbetare och på institutionell nivå, vilket har resulterat i samordnade insatser för att upprätthålla kärnvärdena i biosfärområdet.

Vi människor är mer beroende av varandra än någonsin – biosfärområdena visar att vi kan göra detta ömsesidiga beroende till en styrka för att både skapa bättre levnadsvillkor och en friskare planet.

Mats Djurberg
Generalsekreterare Svenska Unescorådet

Göran Blom
Ordförande Biosfärprogrammet Sverige

Johanna Mac Taggart
Nationell koordinator Unescos Biosfärprogram i Sverige