För några år sedan var en av oss student och den andra arbetade vid Uppsala universitets medicinska fakultet som en av alla de som söker bättre behandlingar mot sjukdomar. I dag ser vi universitetslärarna och forskningen från ett annat håll — invånarnas. Vi ser att vårt lands patienter tillhör de som får världens bästa sjukvård. Vi ser också att de förtjänar att vi gör mer.
Bara några få procent av alla forskare får anslag från statliga Vetenskapsrådet. Många måste dessutom slutföra sitt projekt inom tre år.
Eftersom nästan bara välmeriterade forskare tar sig den omfattande tid det tar att söka innebär den låga beviljandegraden att erfarna, internationellt etablerade forskare får avslag på sina ansökningar och slås ut från den internationella scenen.
Modiga projekt tar lång tid, så kortsiktig finansiering begränsar hur komplicerade studier en forskare kan genomföra. I förlängningen får Sverige därmed svårare att hävda sig som forskningsnation. Framförallt kan vi gå miste om de mest lovande upptäckterna och mest avgörande kunskapen.
På åtta år tillförde Liberalerna och alliansen nio miljarder till forskningen. Karriärvägar tryggades, internationella samarbeten främjades och infrastruktur byggdes upp.
Den rödgröna regeringen har valt att fokusera på den forskning som ger snabb nytta, om än obetydlig, snarare än på den mest lovande kunskapen, den av störst vikt. Forskarsamhällets reaktioner på den rödgröna forskningspropositionen var hård: detta var ingen forskningsproposition, utan en samverkansproposition.
Snabb vinst ska inte överskugga stor vinst. Svensk forskning måste stärkas och säkras långsiktigt.
Eftersom vi inte längre själva är aktiva vid något universitet kan vi utan att vara partiska säga att vi är stolta över att Liberalerna kräver en fördubbling av den summa Vetenskapsrådet uppdras att utlysa i fri konkurrens till forskningsprojekt. Konkurrensen innebär nämligen en inbyggd kvalitetssäkring, eftersom ansökningarna sakkunniggranskas av internationellt ledande forskare. Resurserna fördelas efter forskningens värde och forskarens förmåga att genomföra sitt projekt.
Forskningsmedel ska gå till forskning. I dag går oproportionerligt mycket av pengarna avsatta till högre utbildning och forskning i stället till vinst i den statliga fastighetsjätten Akademiska Hus.
Bolaget äger och förvaltar stora delar av Sveriges lokaler för högre utbildning och forskning. Det gör årligen driftöverskott på flera miljarder (3,7 miljarder kronor år 2016) och vinsten (förra året 6,7 miljarder kronor före skatt) utgör ungefär hälften av vad lärosätena betalar i hyra.
Statens krav på avkastning och utdelning överför i praktiken pengar till undervisning och forskning från Utbildningsdepartementet, via lärosätena, till Finansdepartementet.
Staten kan med andra ord satsa på forskning och utbildning med ena handen, men ta tillbaka med sin andra, osynliga hand. Vår skatt, men även gåvor till Hjärt-lungfonden och Diabetesförbundet, skattas en andra gång till Finansdepartementet som fritt valda ändamål. Liberalerna i Uppsala län vill sätta stopp för denna rundgång av forskningsmedel.
Lärosäten och invånare förtjänar bättre villkor för svensk forskning och utbildning. Därför behöver forskningsmedlen öka, avkastningskravet på Akademiska hus sänkas och statens krav på utdelning från Akademiska hus minskas.
Bolaget bör även få i uppdrag att vara stöttande och behjälpligt när lärosäten vill överta fastigheter och själva förvalta dem. I ett längre perspektiv borde lärosätena själva kunna ta kontroll över sina lokaler. En färdig modell för detta presenterades redan i autonomiutredningen.
Vi måste värna modig, långsiktig forskning. De medel som i dag blir överhyror borde stärka utbildningskvalitet och forskning, gå till att avlöna bra forskare och lärare. För visst vill vi ha fler Nobelpris, och framför allt måste vi säkra att vårt samhälle blir allt klokare och bättre att leva i.
Lina Nordquist
Docent i fysiologi, regionråd (L)
Benny Lindholm
AU-ordförande, Liberalerna Uppsala län