Är god och lagenlig kvalitet inte viktig för kommunpolitiker? Frågan är högst befogad när man ser hur politiken väljer att styra omsorgsverksamhet. Vi i Anhörigföreningen i Östhammar följer nära vad som händer i vår egen kommuns äldreomsorg, men via media får vi en inblick även i andra kommuners verksamhet och våra kommunpolitiker verkar tyvärr inte vara ensamma om att ha en alldeles egen uppfattning om vad som är en bra äldreomsorg.
För Anhörigföreningens del är det äldreomsorgen som står i fokus och här får vi nästan dagliga exempel på att det brister i omsorg och patientsäkerhet. Vi ser det med egna ögon i vår kommuns verksamhet och via media förmedlas händelser från resten av landet.
Vård- och omsorgsnämnden (VON) i Östhammar har en flerårig historik med ekonomiskt underskott i verksamheten. Märkligt nog har man fortsatt i flera år med samma budgettilldelning. Ansvariga politiker har valt att se underskottet som en brist i verksamhetens styrning och organisation. Att underskottet skulle kunna bero på för snålt tilltagen budgetram är inget alternativ som övervägts. Åtgärderna blir således försök till besparingar inom budgetramen, något som hittills bara gjort verksamhetens kvalitet ännu sämre för såväl vårdtagare som personal.
Innevarande budgetår har vår kommunledning valt att för omsorgsverksamheten införa anställningsstopp och utbildningsstopp för personalen. År 2020 beslutades dessutom att städning av allmänna utrymmen och kontor skall utföras av lokalvårdare medan de boendes utrymmen på särskilda boenden enbart ska städas av vårdpersonal. Det senare innebär att man bortser från att det är lokalvårdare som är utbildade för att utföra städning som uppfyller de hygienkrav som ställs i bland annat Byggenskap och Vårdhygien (BOV), Städning i vårdlokaler (SIV) och HSLF-FS 2022:44. Kontorslokaler omfattas inte av samma krav. Här visas en skrämmande brist på respekt för vårdpersonal och lokalvårdare och deras respektive yrkeskunskaper. Och inte minst för äldre och sköra personer på boendena.
Samtidigt som man genomfört de här åtgärderna säger man sig ha som målsättning att vara en bra vårdgivare och arbetsgivare, vilket förstås är en omöjlighet.
Den äldre befolkningen ökar relativt sett och därmed behovet av äldreomsorg. Det är redan i dag svårt att rekrytera vårdpersonal och vårdutbildningen är ingen attraktiv väg för de unga att välja. Med den typ av politik man i dag driver finns inget hopp om ljusare framtid, snarare tvärtom.
Hur ska då en bra verksamhet se ut när det gäller omsorgsverksamhet? Svaren finner man i flera styrdokument, och när det gäller äldreomsorgen främst i Socialtjänstlagen och Socialstyrelsens föreskrifter, men dem har ansvariga politiker kallsinnigt valt att strunta i. Risken för påföljd från någon högre myndighet är minimal eller rent av obefintlig. Enda hotet är att förlora nästa val.
De som drabbas av det här förhållningssättet är den äldsta och den resurssvagare delen av befolkningen där många helt saknar förmåga att föra sin egen talan och protestera. Det här är en grupp som inte kan välja bort vård och omsorg, de klarar sig inte på egen hand. Ett civiliserat och humant samhälle ser till att ge även den delen av befolkningen ett så gott liv som möjligt utifrån deras förutsättningar. Och det finns, som nämnts, lagar och föreskrifter från myndigheter som stipulerar hur det livet ska vara.
En bra omsorgsverksamhet innefattar inte bara ett gott liv för vårdtagaren, den omfattar även arbetsvillkoren för den personal som utför vården. Kvaliteten på dagens vård samt de villkor som personalen erbjuds arbeta under i dag leder till en enda slutsats – den politiska styrningen är inte intresserad av att erbjuda en verksamhet med god och patientsäker kvalitet.
Ytterligare belägg för den slutsatsen är att man i Östhammars kommun beslutat om en skattesänkning som inte ger någon märkbar förändring för medborgarnas inkomster, men vars miljoner hade suttit bra som förstärkning inom omsorgsverksamheten.