”Jag satt och dagdrömde bort hela skoltiden. Det gick ju okej med betygen ändå, det var ju inte så svårt, men på gymnasiet blev det svårare och svårare. Jag visste inte hur man pluggade.”
”Jag lärde mig att läsa själv när jag var fyra. Hela lågstadiet tränade vi på alfabetet och enkla läsövningar. När jag blev klar med en uppgift fick jag sitta och öva på samma grejer jag redan kunde. Allt var så meningslöst och tråkigt. Varför fick jag inte göra svårare saker? I stället fick jag hjälpa mina klasskompisar. Men jag då?”
Minst en elev i varje klass är särbegåvad. Tyvärr visar studier att dessa inte alltid lyckas i skolan.
Många särbegåvade barn känner sig understimulerade, missförstådda och uttråkade. Det är inte alltid som särbegåvade barn har en god skolframgång. Stockholms stads Elevhälsorapport 2010/11 pekar tydligt på att skolsystemet måste bli bättre på att identifiera och anpassa undervisningen för elever med särskild bega?vning som lär snabbt. Om vi menar allvar med att alla barn ska kunna utvecklas så långt hon eller han kan, så måste ha med hela spannet av elever.
En studie från 2010 bland särbegåvade vuxna visade att 97 procent upplevde skolan som ett helvete. Jag hoppas att vi nått längre idag, men det finns mycket kvar att göra.
Runt fem procent av befolkningen räknas som särbegåvade. Metoderna för att mäta IQ varierar mellan länderna, liksom vilka gränser som avgör exempelvis medlemskap i föreningar som Mensa. I Sverige ska man ha en IQ på över 131 för att få bli medlem i Mensa. Barn testas dock inte i dessa IQ-test. Men för att stötta barn som identifierats som särbegåvade finns bland annat Mensas program GCP, Gifted Children Program. Det riktar sig mot särbegåvade barn samt föräldrar och skolpersonal och syftar till att sprida kunskap om särbegåvning och hur man bäst arbetar i skolan med dessa elever.
På Mensas hemsida kan man läsa om särbegåvade barn: ”Hög begåvning betyder långt ifrån alltid hög prestation eller en hög nivå av tillfredställelse och välmående i sitt liv. Det finns många barn och unga som är högt begåvade men som inte får utlopp för denna begåvning utan i stället blir stökiga eller gör sig mer eller mindre ”osynliga” genom att tona ner sin begåvning för att passa in. Detta skapar inte sällan problem och barnen kan må riktigt dåligt.”
Särbegåvade barn misstas ofta för att ha inlärningssvårigheter eller andra neuropsykiatriska diagnoser. Även om särbegåvning ibland återfinns i kombination med andra svårigheter är sanningen att vi ofta inte har tillräckliga kunskaper för att se vad som är vad. Anita Kullander, psykolog i Rättvik, har specialiserat sig på särbegåvade barn och menar att de här barnen ofta blir osams med sina normalbegåvade kompisar eftersom de har så olika sätt att se omgivningen. De maskerar sig eftersom de vill vara som alla andra och de blir ofta ensamma, och är tacksamma mobbningsoffer. Det finns en stor utsatthet i den här gruppen, menar hon.
2014 ingick Uppsala i ett SKL-projekt för att tillsammans med mellan Bora?s, Karlstad, Landskrona, Lulea?, Sollentuna och Umea? och tog fram en handlingsplan för särbega?vade elever. I Uppsala startade Alliansen Matteklubben på Ångströmlaboratoriet, en verksamhet som uppskattas av många elever och föräldrar. Det är bra. Men mer behöver göras. Alla särbegåvade barn är inte lagda åt det matematiska hållet. Språkbegåvningar, eller elever med exceptionell fallenhet för andra ämnen, behöver också träffas och utveckla sina intressen tillsammans med andra på sin nivå.
I Sverige ifrågasätter ingen Zlatans och Molly Sandéns begåvningar. Det anses inte fult eller ocoolt att vara bra på idrott eller musik. Det är symptomatiskt att man enligt skollagen bara tillåter antagningsprov inom fält som rör idrott och musik i grundskolan. Andra begåvningar räknas eller värderas inte på samma sätt. Följden blir elever som inte utvecklar sina förmågor eller kanske till och med inte fortsätter alls med vare sig skolan eller det man har fallenhet för. Hur många hemmasittare är särbegåvade som skolsystemet slarvat bort?
I exempelvis Simrishamn har man avsatt en förstelärare som arbetar med handledning och kollegialt lärande kopplat till särbegåvning. Det innebär att kunskaper sprids, att man möjliggör att det särbegåvade barnet får jobba på en högre årskurs än sina jämnåriga, blir utmanad med svåra uppgifter samtidigt som man plockar bort lätta uppgifter och anpassar timplanen.
Liberalerna i Uppsala har nu lagt ett förslag om att förstelärartjänster i grund- och gymnasieskolan ska avsättas för att jobba med särbegåvade elever och handleda kollegor. Om man menar allvar med att alla elever ska lyckas i skolan, innebär det att även de särbegåvade eleverna ska kunna nå sin fulla potential. Då måste arbetet ske i alla skolor, av alla lärare och i alla årskurser. Elever som älskar att lära sig saker, men som inte älskar skolan, är ett misslyckande för hela skolsystemet.
Anna Manell
Ledamot (L) utbildningsnämnden