Andreas Parmerud, frilansande trumpetare och grundare av Fanfarservice.
”Någon ordning får det faktiskt vara!”, dundrade Sverigedemokraternas Jonathan Othén från talarstolen i Uppsala regionfullmäktige den 23 april, och fortsatte sedan: ”Det är inte så att våra stora musiker och konstnärer till mångt och mycket har gått en utbildning överhuvudtaget!” [SIC] Uttalandet görs i en debatt om folkhögskoleutbildningar. Sedan nämns Beatles, Jimi Hendrix, Michael Jackson och Avicii som exempel på artister som minsann blev bra utan att gå på folkhögskola.
Att Beatles, Hendrix och Jackson inte gått på folkhögskola beror ju naturligtvis på att det inte fanns någon folkhögskola för dem att gå på, det är något unikt skandinaviskt. Othén glömmer också exempel som Marie Fredriksson, Lars Winnerbäck, Linnea Henriksson med flera som samtliga har gått på folkhögskola.
Men utbildning har alltså inget med framgångsrikt musicerande att göra menar SD och glömmer även bort alla yrkesmusiker i Sverige som arbetar i landets orkestrar, operahus, som folkmusiker, på teatrar eller i försvarets blåsorkestrar. Och kanske viktigast av allt: som väljer att bli lärare och ge barn och ungdomar en möjlighet att själva få musicera. Den absoluta merparten av alla ovan nämnda har en musikhögskoleutbildning i ryggen men är väl ändå inte framgångsrika då enligt SD.
Så vad är en framgångsrik musiker? Krävs det att man skapar något så monumentalt och banbrytande att man blir en gemensam del av en hel generation?
”Är du inte en legend så är du ett slöseri” verkar SD tycka om alla som gått på folkhögskola, eller annan högre musikutbildning, och sedan vidare till ett yrkesliv.
Ett rimligare sätt att definiera ett framgångsrikt musicerande är om man klarar av att försörja sig på det eller inte. Det kan verka simpelt, men det är faktiskt så det är. De flesta är medvetna om att musikeryrket sällan betalar bra, de pengar som finns är svåra att få och konkurrensen är stenhård.
Med det ingångsvärdet drog jag igång en undersökning på Facebook för att se i vilken utsträckning framgångsrika musiker har gått folkhögskola eller inte. Undersökningen bestod av följande alternativ:
- Jag är framgångsrik musiker och jag har gått på folkhögskola.
- Jag är framgångsrik musiker och jag har inte gått på folkhögskola.
Definitionen av ”framgångsrik” är att större delen av ens inkomst kommer från musik. En spontant ställd fråga men i skrivande stund (2 maj 2025) har den delats över 289 gånger och genererat knappt 2 000 svar. Nästan 2 000 framgångsrika musiker!
Vad är de enligt SD? Misslyckanden? Kanske tänker de sig de här människorna som någon slags luffiga, alkoholiserade, kringstrykare som spelar dåligt på någon pub för några bärs och sedan tar sig fram i livet genom socialbidrag och halvkriminalitet? Verkligheten är att vi är skickliga och yrkesstolta, arbetar, startar företag och bidrar till ett fungerande kulturliv och samhälle.
Som exempel vill jag ta en institution som jag tror ligger många sverigedemokrater varmt om hjärtat. Nämligen den beridna högvakten och musikkåren som rider främst: Livgardets Dragonmusikkår. En musikkår som består helt och hållet av utbildade, fast anställda musiker och som för vidare och utvecklar en tradition och ett arv som vi har anledning att vara sprickfärdigt stolta över. Tror SD att detta överhuvudtaget skulle vara möjligt utan högre musikutbildning? Kanske är musikerna i försvarsmaktens tre yrkesmusikkårer helt enkelt inte framgångsrika?
Så, hur många av dessa knappt 2 000 framgångsrika musiker har gått på folkhögskola? Av 1 950 svarande är det 1 681 stycken, men det finns naturligtvis många fler. En övertygande siffra och – till skillnad från Othéns fördomsstyrda fantasier – en siffra från verkligheten.
Folkhögskolorna utgör en ovärderlig resurs. För oss utövare såklart, men också för Sveriges folk som får skörda frukterna av en investering som kommer hela landet till godo. Det är detta som SD vill ta ifrån oss. Någon ordning får det faktiskt vara!