”Mot dumheten strider gudarna förgäves”, har någon klok person sagt. Detta känns aktuellt när Uppsala kommuns utbildningsnämnd ska spara 50 miljoner kronor.
Kommunstyrelsen är ytterst ansvarig för vad underordnade nämnder beslutar. Kommunstyrelsen ska se till helheten och total ekonomi, medan nämnder, som utbildningsnämnden, ska se till sin verksamhet och ekonomi. Ett inskränkt utbudbeslut riskerar att överlasta kostnader på näringsliv, arbetsmarknad och socialtjänst.
Nedläggning av yrkesutbildningar som arbetsmarknaden efterfrågar är inte långsiktigt, framför allt inte för Sveriges fjärde största stad, som har ambitionen att fortsätta växa. Brett utbud av gymnasieutbildningar har varit en gemensam politiskt inriktning, oberoende av majoritet, under de senaste tolv årens kommunala politiska organisation.
Kommunfullmäktige har beslutat att satsa på sociala investeringar i det övergripande styrdokumentet Inriktning, Verksamhet, Ekonomi (IVE). Förslaget om nedläggning av utbildningar står i strid med detta. Att inte ge ungdomar möjlighet till utbildningar, estetiska och andra, i Uppsala, är att gå emot sina egna intentioner om sociala investeringar. Tryggheten för ungdomar som tvingas ändra sina val minskar och risken för negativ påverkan på studiesituationen är uppenbar, liksom för framtida utanförskap. Att ge ungdomar möjligheter att få sina gymnasieval, och att få dessa i Uppsala är en social investering.
De senaste dagarna har visat tydligt vad bransch och elever anser om nedskärningar inom gymnasieskolans utbud. Både branschbehov och enskilda ungdomars personliga beskrivningar är viktiga att ta till sig innan beslut fattas. Även om utbildningsnämnden löser sina ekonomiska problem, vilket inte är fört i bevis, kanske arbetsmarknadsnämnden får underskott i stället. Detta då ungdomar inte når sin gymnasieexamen och kvalificerar sig för egenförsörjning. I stället uppstår risk för fler hemmasittare, ökade sociala bidrag och fler arbetslösa.
Uppsala har ett regionalt utbildningspolitiskt ansvar och har upp mot 25 procent elever från andra kommuner. Intäkterna uppgår till 160 miljoner kronor. Dessa ersättningar betalar inte bara 25 procent av skolkostnaderna, utan också 25 procent av tjänstemanna- och politikerorganisationen i gymnasieskolan.
Uppsala måste betala för Uppsalaungdomarnas utbildning oberoende av vilken huvudman de finns hos. Genomförs utbildningen av annan kommun får Uppsala också betala rese- och inackorderingskostnader.
Om Uppsala kommun styrde över friskolorna kunde det vara möjligt att säga att de är bättre, så vi lägger ner våra utbildningar. Men friskolorna är helt styrda från staten, och av sig själva. De kan gå i konkurs, eller läggas ner av annan anledning. Detta hände med John Bauerkoncernen för något år sedan och respektive hemkommun fick ta ansvaret för ungdomarnas fortsatta gymnasiestudier. Uppsala har därför inte mandat att säga att friskolorna ska sköta frisör- och stylistutbildningarna, som för övrigt finns i nybyggda lokaler i Fyrisskolan. Att utbildningsförvaltningen, samtidigt som de föreslår nedläggning av utbildningar och hänvisar ungdomarna till friskolorna, säger sig ska växa gentemot friskolorna är om något en paradox.
Uppsala har två stora dansföreningar, en stadsteater, Reginateatern, dans- och teaterföreningen i Gottsunda. Samverkan med dessa borde undersökas för dans- och teaterutbildningarna. Alla behöver inte bygga egna lokaler, utan det finns vinster med att samverka – ekonomiska, pedagogiska och konstnärliga.
För samverkan med näringslivet är det inte kostnaderna för de arbetsplatsförlagda lärlingsutbildningsdelarna på Arlanda som är höga, det är Bolandgymnasiets hyror för teorilokaler som är höga. Samma torde gälla övriga yrkesutbildningar på Bolandgymnasiet. Om dessa lokaler läggs ner blir ju inte kostnaderna lika höga.
För att Uppsala ska kunna fortsätta växa och utvecklas, för att Uppsalas ungdomar ska ges möjlighet till arbete och utveckling i framtiden, för att varje skattekrona i Uppsala kommun ska ge bästa utdelning i dag och på sikt, för att arbetslivets krav på utbildning ska kunna mötas, för att Uppsala ska fortsatt ta ett regionalpolitiskt ansvar och för att Uppsala kommun även framöver ska vara en kommun att leva gott i bör kommunstyrelsen ta sitt ansvar för helheten och se till att föreslagna inskränkningar av utbudet i kommunens gymnasieskola inte förverkligas.
Björn Bylund, tidigare strateg i Uppsala kommun med ansvar för utbudsfrågor
Lars Erik Öhman, tidigare gymnasie- och vuxenutbildningsstrateg i Uppsala kommun
Helen Bylund Öberg, socionom och tidigare skolkurator i Uppsala kommun