Situationen för NPF-barn och deras föräldrar är oacceptabel

Det är samhällets ansvar att samordna barnets vård, skola och stödinsatser – inte föräldrarnas, skriver Emilie Orring med flera.

Alltför många barn och unga får inte rätt hjälp i tid när de mår psykiskt dåligt. I stället fastnar de i ett krångligt system där ingen tar helhetsansvaret, skriver Moderaternas regionråd i Uppsala län och kommunalråd i Uppsala kommun. Bilden är en genrebild.

Alltför många barn och unga får inte rätt hjälp i tid när de mår psykiskt dåligt. I stället fastnar de i ett krångligt system där ingen tar helhetsansvaret, skriver Moderaternas regionråd i Uppsala län och kommunalråd i Uppsala kommun. Bilden är en genrebild.

Foto: Gorm Kallestad/TT

Debatt2025-06-18 11:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alltför många barn och unga får inte rätt hjälp i tid när de mår psykiskt dåligt. I stället fastnar de i ett krångligt system där ingen tar helhetsansvaret. Föräldrar tvingas själva samordna kontakter med vård, skola och andra instanser – samtidigt som de försöker få ihop vardagen. Det sliter på både jobb och familjeliv. Vi vet att det ser ut så här, och ändå har alldeles för lite gjorts för att förändra det. Det är ett svek mot de barn som allra mest behöver samhällets stöd.

Emilie Orring, oppositionsregionråd, Therez Almerfors, kommunalråd i opposition Uppsala kommun, Cecilia Linder, oppositionsregionråd och Sofia Andersson, kommunalråd i opposition Uppsala kommun (alla M).
Emilie Orring, oppositionsregionråd, Therez Almerfors, kommunalråd i opposition Uppsala kommun, Cecilia Linder, oppositionsregionråd och Sofia Andersson, kommunalråd i opposition Uppsala kommun (alla M).

Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar löper större risk att hamna utanför – både i skolan och i samhället. De är kraftigt överrepresenterade bland dem som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Den som inte klarar skolan får svårare att få jobb, och risken för utanförskap ökar. Kriminella gäng har också lättare att rekrytera unga utan gymnasieexamen. En ny rapport från Vetenskapsrådet visar att tidiga psykosociala insatser är avgörande för att förebygga kriminalitet.

I Uppsala kommun får var femte elev med stora stödbehov, ofta kopplade till NPF, avslag på sin ansökan om särskilda insatser i skolan. Det är barn som enligt lagen har rätt till hjälp – ändå får de inte det. Många söker dessutom aldrig, trots att de skulle behöva stöd. Skollagen är glasklar: alla elever som riskerar att inte klara skolan har rätt till stöd. Men i dag lämnar barn grundskolan utan chans att ens komma in på gymnasiet.

Det är oacceptabelt. Moderaterna har därför i flera år föreslagit miljontillskott till just barn i behov av särskilt stöd, och fler platser på kommunens resursenheter med undervisning i mindre grupper. Dessa enheter har länge larmat om ansträngd ekonomi – men Socialdemokraterna har inte agerat.

Fler barn ska få rätt hjälp i tid. Det kräver insatser på flera nivåer – i skolan, vården och socialtjänsten. Samverkan mellan aktörer som psykiatri och socialtjänst måste bli bättre, och sekretess får aldrig stå i vägen för att skydda ett barn.

När ansvar inte samordnas riskerar barn att falla mellan stolarna. Samverkan mellan Region Uppsala och kommunerna brister. Ett tydligt exempel är frågan om familjecentraler. Tanken är enkel: samla BVC, MVC, öppen förskola och socialtjänst under ett tak för att ge familjer en väg in. Men trots att behovet är stort har frågan om samlokalisering fastnat i byråkratin – år efter år. Moderaterna vill se fler samlokaliserade familjecentraler, där det räcker att familjen öppnar en dörr för att få hjälp.

Det finns många bra verksamheter i både Region Uppsala och Uppsala kommun, men många familjer hittar inte dit – eller hittar inte rätt. För den som har ett barn som mår dåligt är det ofta svårt att veta vart man ska vända sig. Det tar tid, kraft och tålamod – något som redan är en bristvara när ens barn inte mår bra. En ny rapport från Attention visar att hälften av alla föräldrar till barn med NPF-diagnos har varit eller är utbrända. Det säger något om hur ohållbart systemet är. I dag är det föräldrarna som tvingas samordna vård, skola och stödinsatser. 

Men det är inte deras ansvar – det är samhällets.

Det här påverkar inte bara familjer, utan också lärare, rektorer och vårdpersonal som försöker möta patienternas behov utan tydligt uppdrag. Situationen är oacceptabel. Vi måste bli av med stuprören och prioritera fast vårdkontakt.

När barns psykiska ohälsa diskuteras fokuserar många politiker enbart på barn- och ungdomspsykiatrin. Den är mycket viktig och när Moderaterna styrde region Uppsala kortades också kötiderna dit. Tillgängligheten kan fortfarande förbättras hos BUP, men det finns många andra delar av vårdkedjan som behöver ses över och förbättras. Ofta behövs insatser från både hälso- och sjukvården, socialtjänsten, förskola/skola och ibland andra instanser. 

Alla barn har rätt till stöd och hjälp vid psykisk ohälsa och en fungerande skolgång. Alla barn i Uppsala förtjänar rätt förutsättningar att forma sina liv. Vi måste se till den samordningen fungerar.