Utmattningsdepression definieras enligt Vårdguiden som att ”man har flera fysiska eller psykiska symtom som man kan få efter långvarig stress eller andra påfrestningar”. För mig kom det smygande – som en trötthet omöjlig att vila bort följt av en likgiltighet inför sådant som i vanliga fall engagerar mig.
Sedan gick det snabbt. Från en vecka till en annan kunde jag plötsligt inte promenera längre än två kilometer utan en paus eller vara på föreläsning utan att börja skaka, eftersom att jag inte kunde hantera intrycken och informationen. Långvarig stress och hög arbetsbelastning hade gjort mig sjuk. Utmattningsdepressionen behandlades i mitt fall med sjukskrivning: vila och lågintensiva aktiviteter som kändes roliga samt samtalsterapi.
Antalet ungdomar och unga vuxna med psykisk ohälsa ökar snabbt. I ett samhälle där stress och krav är ständigt närvarande tappar allt fler fotfästet. Vid mitt lärosäte Uppsala universitet upplever så många som en tredjedel av studenterna att stress eller psykisk ohälsa påverkar deras studier. Detta skriver Uppsala studentkår i sin rapport ”Studenternas arbetsmiljö vid Uppsala universitet” (6/4 2014). TV4 rapporterade den 19 oktober att 20 procent av de unga i Sverige lider av stress eller psykisk ohälsa. Detta är ohållbart och en diskussion som behöver få mer plats i det offentliga rummet.
Efter en drygt 13 månader lång sjukskrivning är det nu dags för mig att börja ta mig in i studierna igen. Jag har motionerat, gått i terapi, varit delaktig i studentkårens arbete och övat på att vara i föreläsningssalarna. Jag är så redo som en heltidssjukskriven student kan bli att börja plugga igen.
I arbetslivet har deltidssjukskrivning visat sig vara en vital del av rehabiliteringen. Att börja arbeta 25 procent för att sedan långsamt stegra upp mot heltid minskar risken för bakslag och skapar helt enkelt en mer hållbar situation. Som student tillåter inte sjukförsäkringssystemet att du är deltidssjukskriven. Detta är förkastligt och motverkar direkt en bra rehabilitering. Riksdagen måste tillåta studenter att vara deltidssjukskrivna.
Jag hade studiemedel när jag blev sjukskriven. Min utmattningsdepression upptäcktes innan jag missade alltför många högskolepoäng. Därför har jag under hela min period som sjukskriven fått studiemedel som efter 30 dagar karens varken räknats in i mina veckor eller min totala skuld.
Nu är jag inte längre sjukskriven. Jag är inte heller redo att plugga heltid.
Därför har jag, tillsammans med min läkare, psykolog och närstående, bestämt mig för att endast läsa fem högskolepoäng under andra halvan av terminen, och studerar alltså på 33 procent.
Min studietakt, vilken är den enda hållbara och möjliga lösningen för mig just nu, gör att jag inte är studiemedelsberättigad. Detta eftersom endast studenter som studerar 50 procent eller mer har rätt till studiemedel.
Studenters sjukförsäkring är kopplad till studiemedlet, vilket alltså innebär att jag inte längre är försäkrad. Att en student inte tar studiemedel, oavsett anledning, är inte grund för att utesluta hen ur sjukförsäkringssystemet. Riksdagen behöver ta ansvar i även denna fråga. Koppla studenters sjukförsäkring till deras studier, inte till deras studiemedel.
Jag har ingen sjukpenninggrundande inkomst (SGI) då jag inte har jobbat tillräckligt mycket vid sidan av mina heltidsstudier. Eftersom min prognos är god och jag hoppas kunna återvända till heltidsstudier under vårterminen är jag inte heller berättigad till aktivitetsersättning från Försäkringskassan.
Följden av detta är att jag inte har någon inkomst. Då jag är privilegierad nog att ha föräldrar som kan hjälpa mig ekonomiskt har jag möjlighet att låta hälsan gå först. Att bo kvar i min studentlägenhet, fortsätta gå i terapi och plugga deltid för att ge mig själv en ärlig chans att komma in i studierna igen. Alla har inte den möjligheten. Alla har inte ett stabilt nätverk att förlita sig på.
En sak har varit uppenbar i under de åtskilliga timmar som jag spenderat i dialog med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, CSN och vården: det är jag som kan mest. Ingen vet egentligen vad de ska göra med en sjuk student och ingen har något intresse av att kommunicera med någon annan.
Klyschan om att det är ett heltidsarbete att vara sjukskriven kunde inte vara mer sann. Trots upprepade försök har jag helt hamnat mellan stolarna. Att samhället kan lägga hela ansvaret för rehabilitering och ekonomi på en sjuk individ är för mig ofattbart. Samhället måste ta mer ansvar för sina sjuka studenter.
Ylva Bellander
Utmattningsdeprimerad civilingenjörsstudent