Skamlöst bruk av ordet park

Det ser verkligen egendomligt ut när redan befintliga gårdsmiljöer, avlövade och förminskade, blir framtidens visionära ”park”, skriver Ragnar Bergling.

Eriksbergsparken. Ett klart missbruk av begreppet park, skriver Ragnar Bergling.

Eriksbergsparken. Ett klart missbruk av begreppet park, skriver Ragnar Bergling.

Foto: Illustration: Uppsala kommun

debatt2017-05-02 00:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När planprogram Eriksberg och Ekebydalen, med krav på plats för ytterligare 2 600 personer, damp ned försvann i ett huj inte bara de boendemiljöer som folk här i Eriks­berg stortrivs i.

Då utraderades också all parkmiljö i Rödbergs- och Hammarparkerna.

Dessa parker har ju legat där i över 50 år och finns för övrigt ännu kvar med namn och allt på den nyligen distribuerade cykelkartan över Uppsala.

För några år sedan kallade man ju alla grönytor ”ännu ej bebyggd mark”. Nu heter det i planprogrammet ”områden för bostäder, nya kvarter och större kompletteringar”.

Omdöpningen av Hammarparken tycks ske utan besvär i planerarnas värld. Begreppet park tycks inte behöva förklaras. Ja, det tycks inte ens finnas i deras ordlista över skyddade områden, när det dyker upp som namn på områden man nu vill ta i anspråk för bostäder.

Oroande tecken på att något större kunde vara på gång dök upp när det för något år sedan sattes upp lappar vid Hammarparken om utrensning av nedfallande grenar längs väg och gångstigar. Det resulterade till slut i en mer än en femtio meter lång och tre meter hög vedtrave i längs Eriksbergsvägen i Rödbergsparken. Med utrensningen följde också småträd, buskar och sly och parken blev på något sätt öppen och mycket genomskinlig. Förberedd för något annat?

När vi vanliga människor hör ordet park dyker gärna minnen upp av lummiga områden, kanske inbjudande till rofyllda stunder, varför inte på en bänk eller gräsmatta, promenader, flanerande eller med namn som folkets park innehållande tingel-tangel, skjutbanor och dans.

Men definitivt har vi aldrig hittills blandat ihop begreppet park med begrepp som område för bostäder! Bostäder är en företeelse som lyser med sin frånvaro i allas våra tankar om park.

Trots planerarnas beteende i hanteringen av Hammarparken tycks de inte vara alldeles okänsliga för plusvärdet i park-ordet. Stora parkeringar av bilar eller cyklar omtalas gärna med de förskönande förkortningarna bilpark och cykelpark, trots att de rent språkligt är regelvidriga. Bilpark i verklig mening som begrepp har vi hittills inte trott kunna finnas ens i planerarnas hjärnor.

Men se nu noga på visionsbilden av den fiktiva Eriksbergsparken i planprogrammet. Där finns ju bilgatan, där den smyger tätt intill parkens norra åtta våningar höga bostadsfasader. Kanske tänker man att några hus har ingångar från parken?

Eftersom våra hittillsvarande namngivna parker inte passar är det bäst att titta noga efter hur en park enligt våra planerare i dag ska se ut.

Parken ska ligga mellan fem och nio våningar höga husrader och de ska på bredden rymma bilgata längs husen, gånggata i mitten samt 10–30 meter breda gräsmattor på ömse sidor om den.

Parken ska på längden avbrytas av inskjutande fem till nio våningar höga hus. I husen längs parken bör finnas lokaler för affärer, restauranger eller dylikt. Lummigheten består av fullvuxna tallar och buskage. Rabatter med prydnadsväxter syns inte till men får väl förutsättas finnas här och var.

Så vitt jag kan se finns den visionära parken redan i flera upplagor, till exempel mellan lamellhusen längs Granitvägen. Det nya är de inskjutna höga husen som delar upp den långsmala parken. Den förändringen går igen i planprogrammets utformning av de centrala delarna av Västra Eriksberg.

Det ser verkligen egendomligt ut att våra redan befintliga gårdsmiljöer, lätt avlövade och förminskade, plötsligt blivit framtidens visionära park.

Förmodligen har planerarna rätt i att se våra nuvarande parkytor som icke planlagda. Men däremot är jag mycket tveksam om de beter sig klokt eller ens gör rätt när de totalt struntar i att redovisa något av vad områdena hittills fyllt för funktion under sina 50 år.

Rent missvisande blir det när planerarna fortsätter att använda den för dem helt menlösa beteckningen ”park” för attraktiva markområden. Man kunde ju till exempel ha tagit tillfället i akt att på de nyligen utgivna cykelkartorna ändrat parkbeteckningen till något annat. Det är ju kommunen som tillhandahåller underlaget för vad som står på kartorna.

Man har försökt stilla oron kring den stora ombyggnaden av Västra Eriksberg med budet att detta kommer att ta många år innan det kommer i gång.

Dock med ett viktigt undantag: Parkerna Hammarparken och Rödbergsparken står ju helt utan skydd.

Kommunen äger marken och kan sälja till vem man vill, utan att någon egentligen har laglig rätt att protestera. Därmed står det helt klart för oss att de oskyddade parkytorna kan bli det första offret för omvandlingen.

Mycket riktigt. Hammarparkens mark kommer redan i år att planläggas och byggenskapen starta i år eller nästa år. Byggfirman Wallenstam har annonser ute om hur man får bostäder i Eriksberg. Sen är det bara att lägga ihop dessa besked för att förstå vart man skall gå för att få en praktfull bostadsadress: Hammarparken 1-13!

Detta agerande av kommunen finner jag vara ett skamlöst bruk av begreppet park.

Ragnar Bergling, ordförande i byggnadsnämnden (L, dåvarande Folkpartiet) på 1960- och 70-talet

Eriksberg

Läs mer om