Rökfria lekplatser och andra utomhusmiljöer minskar risken för att små barn stoppar slängda fimpar i munnen – eller prövar att röka dem. Samtidigt utsätts färre för så kallad passiv rökning. Och vad nog få känner till är att den passiva röken är giftigare än den rök som inandas vid ett bloss.
Redan 2012 infördes förbud att röka på två lekplatser i stadsdelen Bergsjön i Göteborg. Det var hyresgäster som tog initiativet till rökfria lekplatser. De reagerade på att vuxna hyresgäster rökte och kastade fimpar på lekplatsen. De framhöll att deras barn inte skulle behöva utsättas för tobaksrök och att rökande vuxna är dåliga förebilder.
Hyresgästerna/barnfamiljerna föreslog en rökfri zon runt lekplatsen. Resultatet blev till slut två rökfria lekplatser, och rökarna hänvisades till en plats längre bort med bänkar och buskar. Skyltar informerade om förändringen. De båda rökfria lekplatserna i Bergsjön invigdes den 7 juni 2012 med pompa och ståt. Då ett beslut i framkant, men imorgon 1 juli blir rökfria lekplatser verklighet i hela landet.
Den restriktion mot utomhusrökning som införs 1 juli omfattar inte enbart lekplatser. Andra miljöer som berörs är tågperronger, busshållplatser, idrottsplatser, utanför entréer till lokaler som allmänheten har tillträde till, och, kanske mest omdebatterat, uteserveringar. Och förbudet gäller inte bara vanliga cigaretter, utan också e-cigaretter.
Förberedelser inför det att lagen träder i kraft är i full gång, bland annat i form av skyltar på SJ:s tågperronger. Och i Umeå har i princip hela innerstaden klassats som rökfri zon. Detta då man inte anser att det är möjligt att leva upp till den nya lagen på annat sätt, utifrån hur uteserveringar, entréer, busshållplatser och andra områden som omfattas av lagen ligger sida vid sida på stadens gator.
Beslutet är dock föremål för rättslig process. Om den rättsliga processen i Umeå slutar med att den utvidgade rökfria zonen kan införas bör därför Uppsala då följa i Umeås fotspår.
Som motiv för den nya lagen har anförts att det ligger i linje med det övergripande målet om att uppnå ett rökfritt samhälle senast 2025. Och det är ett tillräckligt starkt argument i sig. Rökningen är vårt absolut största folkhälsoproblem som den enskilda individen själv har rådighet över. Och för att uppnå målet om ett rökfritt samhälle kommer ytterligare åtgärder behöva vidtagas.
Men att införa rökfria utomhusmiljöer har också flera omedelbara positiva effekter. En sådan är att få bort fimpar från miljöer där barn vistas, och därigenom minska risken att barn stoppar fimpar i munnen. Fimparna är det absolut vanligaste skräpet i offentliga miljöer, och samtidigt ett koncentrat av gifter.
Till skillnad mot annan nedskräpning är det trots det tämligen socialt accepterat att kasta sin fimp på marken. Att arbeta med en attitydförändring här är angeläget, men tar tid. Det därför nödvändigt att få bort rökning från områden där riskerna med fimpar är särskilt stora.
Men fimpen är inte det enda rökaren utsätter sin omgivning för. Forskningen visar att riskerna med passiv rökning är långt större än vad som tidigare anats. Det handlar inte bara om att ovälkommen lukt sätter sig i hår och kläder. Den rök som alstras passivt har visats vara ungefär fyra gånger farligare än den rök som dras in vid ett bloss. Detta då temperaturen blir långt högre när cigaretten syresätts, med effektivare förbränning som resultat.
Den rök som bildas vid den lägre temperaturen när någon håller cigaretten bredvid sig innehåller exempelvis 147 gånger mer ammoniak, 16 gånger mer pyridin, 15 gånger mer formaldehyd, 12 gånger mer kinolon och dubbelt så mycket nikotin. Partiklarna är dessutom mindre, vilket gör att de kan tränga djupare in lungan och vidare ut i blodomloppet.
Det motstånd som funnits mot den nya lagen kan sammanfattas som att "var och en äger rätt till sin egen hälsa, så lämna rökarna i fred." Det är ett fullständigt innehållslöst argument, då vi utifrån hur skadlig den passiva röken faktiskt är kan konstatera att rökfria miljöer handlar om allas hälsa.
En liberal utgångspunkt är rätten att agera utifrån den egna viljan, så länge man inte påverkar andra negativt. Att begränsa möjligheten att utsätta andra för vare sig passiv rökning eller nedskräpande fimpar är därför fullt motiverat.