Agneta Gille (S) skriver på UNTs debattsida på ett förtjänstfullt sätt om de stora problemen med det omfattande skattefusk som drabbar Sverige. Panamadokumenten är dock bara det senaste i raden av avslöjanden som kan läggas till LuxLeaks, OffShore-leaks, Swiss-leaks och problemet är inte nytt utan något som pågått i flera decennier utan att vare sig socialdemokratiska eller borgerliga regeringar vidtagit tillräckliga åtgärder.
Sverige är djupt insyltat i skattesmitarindustrin inte bara genom att privatpersoner gömt pengar utomlands utan kanske framförallt genom att flera av våra banker - så som Nordea och SEB - avslöjats som mellanhänder och förmedlare av exempelvis brevlådeföretag via Mossac Fonseca. Men också genom att flera av våra storföretag genom aggressiv skatteplanering - ibland fullt laglig - ungdår stora skatteinbetalningar.
Det är med andra ord ett av våra största problem som vi på allvar måste ta tag i och tackla. Det är därför förvånade att regeringens politik trots Agneta Gilles retorik är så passiv för att på allvar bekämpa skatteflykten. Det mesta i tio-punkts-programmet är gammal skåpmat och även om det både finns ett och två viktiga förslag så saknas effektiva åtgärder för att med kraft komma åt skatteparadisen och den aggressiva skatteplaneringen.
Inte minst de allra fattigaste länderna drabbas av storföretags beteenden och när en sammanslutning på 21 organisationer däribland Rädda Barnen och Diakonia inom ramen för sitt nätverk CONCORDE nyligen bedömer svensk politik på fyra centrala områden får regeringen inte godkänt på ett enda område.
Risken är stor att vi 2018 inte tagit många steg framåt. Regeringens ministrar tävlar idag med att försöka slå Anders Borg i hans favoritgren: att skälla på storbankerna och företagen men inte vidta de nödvändiga åtgärder vi har rätt att förvänta oss som skattebetalare.
Vänsterpartiet har länge påtalat att regeringens retorik inte stämmer överens med dess handlingar. Därför undrar vi om Agneta Gille är beredd på att ta ställning för följande tre åtgärder och verka för att den socialdemokratiskt ledda regeringen agerar i linje med dessa:
1.Omöjliggör tjänster vars syfte är skatteflykt. Banker, revisionsbyråer, skattejurister- och konsulter tjänar grova pengar på att tillhandahålla rådgivning och tjänster och som gör dem till en nyckel i skatteflyktsindustrin. Låt oss införa en anmälningsplikt för misstänkt skatteflykt och se över möjligheterna att göra brevlådeföretag vars enda syfte är skatteplanering illegala på svensk och internationell nivå. Bankerna bör dessutom tvingas att offentliggöra listor på vilka skatteparadis man verkar i samt vilka företag man samarbetar med där.
2.Återupprättat förtroende för skatteverket genom att byta ut skatteverkets ledning eftersom den vänskapskorruption Uppdrag Granskning avslöjat undergräver förtroendet. Dessutom bör regelverket för självrättelser ändras så att den retroaktiva tiden för beskattning höjs från sex till femton år och skattetillägg alltid tas ut.
3.EUs förslag om land-för-land rapportering för multinationella företag är otillräckligt och missar målet. Regeringen måste byta position och driva på för ökad transparens och tydligare regelverk istället för att gå särintresset Svenskt Näringslivs ärenden som företräder storföretagen. Gör land-för-land rapporteringen offentlig, låt det omfatta fler företag genom en lägre tröskel för företagens omsättning samt en skyldighet att rapportera om samtliga länder de verkar i såväl inom som utom EU.
Är Agneta Gille beredd att tillsammans med oss och andra progressiva riksdagsledamöter driva fram denna förändring av regeringens politik så kan vi tillsammans angripa de problem som hon beskriver. Regeringens politik vad gäller internationell skatteflykt är idag nämligen knappast bättre än under Anders Borgs finansministertid.
Daniel Sestrajcic
riksdagsledamot (V) och skattepolitisk talesperson
Emma Wallrup
riksdagsledamot (V) Uppsala Län, ledmaot av riksdagens skatteutskott