Annika Wallenskog, chefsekonom vid SKL, argumenterar för att förluster i välfärden inte utgör ett problem eftersom kommuner och landsting går med överskott. Vid en första anblick kan det låta som en övertygande analys. I själva verket missar det helt poängen.
Huruvida kommuner eller landsting går med överskott eller underskott beror på hur skatteunderlaget och bidragen från staten utvecklas. Under en högkonjunktur, som idag, är det vanligt med överskott. Enskilda verksamheter i kommunerna går däremot ofta med förlust.
Redan 2003 publicerade Konkurrensverket en studie som påpekade att det är vanligt att kommunala skolor drivs med underskott, vilka täcks upp av kommunen. Så är fallet också idag. Resultatet är, som Konkurrensverket förklarade, skev konkurrens. Det blir nämligen så att friskolorna i kommunen får klara sig med den skolpeng som kommunen ger till varje elev, medan kommunala skolor ovanpå det får extra pengar för att täcka underskotten.
Wallenskog är synnerligen onyanserad när hon skriver: ”det är högst olyckligt om Nima Sanandaji misstror vårt demokratiska system och att någon har för avsikt att dölja de ekonomiska resultaten i våra kommuner, landsting och regioner.” Verkligheten är att det går att finna omfattande offentlig statistik, men inte den som handlar om ekonomin i enskilda verksamheter. För att få veta om en verksamhet i kommunal regi går med förlust eller inte måste en medborgare begära ut den, en komplicerad och tidskrävande process. Till och med storsjukhusen, som varje år omsätter hundratals miljoner kronor av skattebetalarnas pengar, redovisar inte alltid sina resultat öppet.
Akademiska sjukhuset är ett undantag. I en kommande studie visar jag att det enskilda sjukhuset mellan 2012 och 2015 har gått med underskott motsvarande 965 miljoner kronor. Det är en summa som vältras över på skattebetalarna i landstinget.
I stället för att fokusera på bättre välfärd har SKL valt att aggressivt motsätta sig en diskussion om förluster i välfärden. Det är en ny attityd. Så sent som 2015 verkade organisationen själva för att undersöka hur många kommuner som hade underskott i den hemtjänst som de drev i eget regi. Eftersom uppgifter om detta inte redovisas öppet så behövde SKL ställa frågan till varje enskild kommun. I undersökningen valde 99 kommuner att svara. Av dessa hade 69 procent underskott i den egna hemtjänsten. Resultaten presenterades i en Excel-fil på SKL:s hemsida. Filen är intressant nog inte längre tillgänglig, och motsvarande data har inte redovisats under 2016.
Vad är bätst: att diskutera de omfattande förlusterna i välfärden, som systematiskt döljs från allmänhetens insyn, eller att SKL nu väljer att kritisera de som vill föra en öppen diskussion för att misstro Sveriges demokratiska system? Sverige har erfarenhet av aggressiva försök att tysta ned samhällskritik. Det slutar aldrig väl. Därför är det dags för SKL att tänka om.
Nima Sanandaji
Tekn dr och författare till rapporten ”Fortsatta förluster i välfärden”