”En tickande bomb” – så uttryckte sig en mamma i UNT:s reportage om nedskärningar i skolan (UNT 6/6) och vi som på olika sätt representerar barn och ungdomar med behov av särskilt stöd i skolan kan bara hålla med.
Rektorer och lärarfack i Uppsala har länge påtalat riskerna med de nedskärningar som är planerade och den psykiska ohälsan är redan nu ett växande problem bland barn och unga. Lärare larmar om en omöjlig arbetssituation, skolmiljön är inte tillräckligt anpassad och elever med neuropsykiatriska funktionshinder (NPF) får inte det stöd de behöver och har rätt till. Elever som av olika skäl inte kommer i väg till skolan, de som kallas ”hemmasittare” eller mer korrekt benämnda – elever med problematisk skolfrånvaro har under de senaste åren blivit allt fler. Problemet visar sig i allt lägre åldrar.
Från hösten 2018 till hösten 2022 har andelen fördubblats enligt statistik som föräldranätverket Rätten till Utbildning tagit fram utifrån Uppsala kommuns siffror. I våra föreningar och föräldranätverk finns många föräldrar som redan nu helt eller delvis tvingats gå ner i tjänst för att i stället ta hand om sina barn som inte klarar av nuvarande skolsituation.
Uppsala är som UNT tidigare berättat en av de kommuner som satsar minst pengar på undervisning och har låg personaltäthet. Uppsala har dessutom anmärkningsvärt få specialpedagoger – drygt en tredjedel av rikssnittet. Att skolor nu börjar säga upp de få som finns är ytterst allvarligt. När rektorerna utrycker att det är just elevassistenter och annan stödpersonal som försvinner så blir vår oro inför hösten bekräftad. Ett tillfälligt minskat stöd kan för en elev med NPF få långsiktiga allvarliga konsekvenser.
De annonserade sparkraven på Uppsala kommuns skolor har väckt starka reaktioner och nu går kommunens styre tillsammans med Liberalerna ut med att sparkraven på skolan ska slopas från 2024 och att ett tillskott på 10 miljoner ska satsas på kommunens lågstadieskolor i höst. Bra så, men vi är ändå oroliga för hur alla elever ska få det stöd de behöver. Slopade sparkrav från 2024 räcker ju inte. Som vi beskrev inledningsvis, är det redan nu stora problem för elever med extra behov. Det behövs en större satsning på Uppsalas skolor, för elever, för skolpersonal och även utifrån situationen för många föräldrar.
Även kommunen förlorar skatteintäkter när NPF-föräldrar inte kan arbeta och lärare blir utbrända. Politikerna bör fråga sig om de verkligen tycker att det är rätt att barn och ungdomar med funktionsnedsättningar ska drabbas när kommunen har ont om pengar. Finns det andra poster och projekt som det kan sparas in mer på?
Om Uppsala kommun inte satsar mer på skolan nu, står vi på längre sikt inför ett ännu större samhällsproblem: med större klasser, färre resurspersoner, minskad tillgång till mindre grupper och brist på speciallärare och specialpedagoger, kommer allt färre elever att få det stöd de enligt skollagen har rätt till. Det i sin tur leder till sämre mående, ökad frånvaro och i förlängningen fler elever som kommer att sluta skolan utan betyg, både på grundskole- och gymnasienivå. Detta innebär att en allt större grupp ungdomar hamnar utanför samhället.
Vi menar att en sådan utveckling innebär diskriminering av elever med funktionsnedsättning i Uppsalas skolor.
Med detta vill vi påtala vikten av att kommunen omfördelar befintliga resurser och skyndsamt ökar satsningar på skolan. Om inte, kommer både den kommande hösten och efterföljande år ge långtgående konsekvenser för barn, ungdomar, skolpersonal, föräldrar och i hög grad också vårt framtida gemensamma samhälle.