Utvecklingen i Polen, där regeringen tar över styrningen av landets public service, är ytterst allvarlig. Två frågor reser sig. Den första rör Polen som medlemsland i EU. Att EU-kommissionen inlett en dialog med den polska regeringen är bra. Men det måste följas upp av ett kraftfullt agerande.
De krav på demokrati och mediepluralism som gäller för att ett land ska kunna bli medlem i EU måste även gälla om ett land ska kunna fortsätta vara medlemsland.
Annars riskerar vi få ett EU som inte längre är en sammanslutning av demokratiska stater.
Den andra frågan är hur vi kan vaccinera oss mot en liknande utveckling här. Att det som hänt i Polen också kan hända i Sverige står klart när man hör olika företrädare för Sverigedemokraterna. Riksdagen har nu behandlat Kulturutskottets betänkande om public service-frågor, inklusive avslag på en motion av Martin Kinnunen (SD). Kinnunen skriver bland annat i sin motion: ”Det ligger också något djupt problematiskt i att just finansieringen av public service ska vara oberoende av statens finanser och tas utanför budgetutrymmet. Det är svårt att motivera varför just public service är av så stor vikt att inte även anslagen till Sveriges Television och Sveriges Radio likt Försvarsmakten borde beslutas enligt en samlad analys över statens budgetutrymme.”
Att Public service har som uppgift att granska riksdag och regering, och därför inte finansiellt får stå i en direkt beroendeställning till riksdagen, har Kinnunen tydligen inte klart för sig.
Innebörden av förslaget är att riksdagen med ett enkelt beslut helt eller delvis kan strypa resurserna till Public service. Med en sådan ordning skulle Public service viktiga uppgift att granska riksdag och regering snabbt kunna ifrågasättas.
Och Kinnunen gör inte halt vid finansieringsfrågan, utan har också åsikter om vad som ska sändas i SVT: ”I de fall kommersiell tv redan erbjuder liknande produkter finns ingen anledning för Public service att ge sig in i en konkurrenssituation. Vid en sådan renodling av public service-uppdraget bör det även utredas om det är möjligt att sälja ut delar av Sveriges Television”.
Att det inte bara handlar om att begränsa SVT från att sända program som liknar utbudet i kommersiell tv (som till exempel nyhetssändningar?) står tydligt när Richard Jomshof (SD) kommenterar situationen i Polen: ”Vi har liknande problem här i Sverige med ett politiskt korrekt public service.”
Men allra längst går nog partiets företrädare i medieutredningens parlamentariska referensgrupp, Angelika Bengtsson, när hon för fram krav på karenstid för personer med ”bakgrund på politiskt färgade tidningar som Upsala Nya Tidning och Aftonbladet” innan de kan rekryteras till SVT eller SR.
Det vore en oerhört inskränkning i oberoendet, som samtidigt skulle göra det väldigt svårt att få in nya erfarenheter och ny kunskap i programbolagen.
Med sådana politiska strömningar i landet är det rimligt att ställa sig frågan hur vi kan stärka mediernas motståndskraft mot möjliga framtida politiska påtryckningar. Fria, oberoende nyhetsredaktioners granskning av myndigheter och makthavare är en nödvändig hörnpelare om demokratin ska kunna upprätthållas.
Kanske vore det då på sin plats att grundlagsskydda Public services oberoende.
Hur det parlamentariska läget kommer att se ut framöver vet vi inget om och att helt gardera sig mot en framtida avdemokratisering går inte. Men att stegvis avskaffa demokratin får inte vara något som låter sig göras enkelt!
Niclas Malmberg
riksdagsledamot
mediepolitisk talesperson (MP)