Uppsala kommun har under hösten fattat beslut om höjda avgifter för slamtömning och sophantering. Beslutet har i en folder nått de berörda medborgarna i november/december.
Höjningarna är för slamtömning 30–37 procent. Ytterligare 150 procent slangavgift för de fastigheter som har litet längre slanglängder – 30 meter – mellan slambrunn och tömningsbil.
Sophanteringsavgiften har höjts med mer diffusa system, men är i de flesta fall i paritet med slamhöjningen.
Höjningarna motiveras med ökade transportkostnader, servicenivå och administration. Kommunen påstår även att brukningstaxorna inte höjts sedan 2006, vilket inte är korrekt. De höjdes 2011 och regleras i en tre–fem-årig cykel.
• De ökade transportkostnaderna torde vara svåra att förklara för kunderna. I synnerhet då drivmedelskostnaderna gått ned eller stått still de senaste åren.
• Servicenivåns ökning ter sig än mer oförklarlig. Möjligen tvärtom genom att fastighetsägarna fått ökade skyldigheter under den senaste tidsperioden. Vägarna för tömningsfordonen skall hålla viss bredd, bärighet och omgivande träd skall hållas tuktade. Brunnslock måste vara lätta och platsen skall ha god arbetsmiljö. Självfallet kostar detta, men för kunderna – inte för kommunen.
• Administrationsökningen är dock lätt att förstå. De förtroendevalda och nämnden har lagt ytterligare ett administrativt lager mellan sig och medborgarna. Ett kommunalt bolag har uppstått för ett antal år sedan. Uppsala Vatten. Ett bolag i ständig expansion med en allt bredare verksamhet inom miljöområdet.
Själva tömningen av slam och sopor utförs inte av kommunen eller dess bolag. Entreprenörer utför arbetet. Det innebär att såväl politiker som berörda nämnder och det kommunala bolaget är väl medvetna om kostnaderna i mer än god tid. Tjänsterna upphandlas långt i förväg.
Entreprenörens eventuellt ökade transportkostnader, administrativa kostnader eller servicekostnader är det alltså inte tal om – utan de kommunala mellanhändernas.
Ett ökat antal tjänstemän, konsulttjänster, fordon och olika projekt med mera inom den kommunala förvaltningen är således den troliga orsaken till taxehöjningarna. Tömning och sophantering – monopolverksamhet – går även på olika vis in i det kommunala bolagets kommersiella del och det är svårt att i årsredovisningarna se var kostnader och intäkter i en del fall hör hemma.
Uppsala Vatten är ett expansivt företag. 2013 ökade antalet anställda med elva personer. Från 163 till 174 st. 2014 sker en ökning med sju anställda till 181. Antalet anställda och verksamheten har ökat sedan starten i och med att verksamheten breddats och fördjupats. Bolaget är populärt som arbetsgivare och verkar inom ett intressant område. Frågan är dock vilka som skall betala och hur fördelningen av intäkter och kostnader skall ske. Bolagets monopolverksamhet (Vatten, avlopp och avfall) skall enligt lag vara en verksamhet där resultatet är noll.
Årsredovisningarna för monopolverksamheten de senaste åren visar ett överskott i storleksordningen 25-40 miljoner kronor.
Kommunens monopol på denna marknad ger möjligheter att diktera villkoren för fastighetsägarna. Enskilda avlopp förekommer i stort sett endast på landsbygden. Taxehöjningarna drabbar därmed landsbygden i väsentligt högre grad än staden, vilket förstärks genom höjda drivmedelsskatter efter årsskiftet. Ökade drivmedelsskatter belastar landsbygden i väsentligt högre grad än de som kan utnyttja allmänna kommunikationer – mer eller mindre skattefinansierade. Förhoppningsvis skall man från landsbygden med egna bilar transportera sorterade sopor, då de möjligheterna är obefintliga på landet. Via bl a dessa taxor skall även kommunens ökade drivmedelskostnader betalas av kunderna efter årsskiftet.
Även i det fall taxehöjningarna skulle ha varit motiverade, så är höjningarna dramatiskt stora och borde ha kunnat planeras till exempel genom någon form av årsvis indexering. Årsredovisningarna för bolaget visar dock att det i verkligheten borde ha skett en sänkning av taxorna.
Thomas Nordlöv, Claes Littorin, Landsbygdspartiet oberoende