Gamla Uppsala Buss AB är ett regionägt företag med uppgift att försörja Uppsala med busstrafik. År 2012 tog regionen över företaget från kommunen som haft bussbolaget i offentligt monopol sedan början av 1900-talet.
Lika förgånget som företagsnamnet är, bedriver regionens monopoliserade bussföretag en PR-agenda om att inte vilja förändra Uppsalas kollektivtrafik efter framtidens behov.
Att ha konkurrensutsatt busstrafik skulle leda till ekonomisk effektivitet för varje betald skattekrona och tydligare krav på att ständigt höja kvaliteten i kollektivtrafiken. Stockholms Län och flertalet andra länstrafikförbund föredrar redan denna konkurrensutsättningsmetod i stället för offentliga monopol som sällan leder till utveckling eller till och med är hinder för utveckling.
Det är anmärkningsvärt att den rödgröna majoriteten i Uppsala kommun som tycker sig arbeta för en spårvägssatsning i staden är av samma partitillhörigheter som sin region, vilken ingår i ett förtroende med det egna monopoliserade bussbolagets policy om att trafikutveckling är att hindra en spårväg man inte skulle ha självständig driftkompetens över.
Regionens bussbolag har hittills varit bromsklossen för ett ställningstagande för spårväg i region Uppsala. Nuvarande rödgröna majoritet, varken i region eller Uppsala kommun, ansöker heller aktivt om medel från sin egen regering till spårvägsprojektet.
Fråga Lund som slagit prat och forskning med handling. Spårvägar anses vara framtiden världen över i breda politiska uppgörelser utom i Uppsala där regionens bussbolag gör PR av spårvagnen som en tillbakablick över Stora Torget år 1906. Skillnaden mellan bussar och spårvagnar minskar inte i takt med att elektrifieringen av busstrafiken i världens städer ökar. Bussarna behåller sina nackdelar som har att göra med flexibilitet, gatuutrymme och kapacitet.
Just behovet av oflexibel spårtrafik är vad som får fastighetsmarknaden att växa och Uppsala att växa, med Lund som svensk referens. Kompakta städer med lägre bilberoende är hållbarare ekonomiskt och ekologiskt. Bussen som har vingelmån kräver det dubbla utrymmet mot vad spårvagnen kräver, så att mer utrymme finns åt bättre verksamheter i den förtätade staden. Kapacitetsmässigt transporterar en spårvagn mer än det dubbla antalet resenärer än vad en BRT-buss tar per maxtimme.
Även om spårväg kostar i investering, lönar den sig på sikt när kapaciteten uppfyller behovet av en sådan. BRT satsning kräver överdrivna fordonsrörelser för att motsvara spårvägens maxkapacitet, vilket innebär högre driftkostnader, fler förare och ökat busslitage. I slutändan krävs sex bussinköp per köpt spårvagn eftersom spårvagnens livslängd är högre än bussens.
I Stockholms Läns Landsting anser Moderaterna att varje trafikslag har sin funktion i samspel med alla övriga trafikslag. Spårväg är ett i mängden. Tack vare Moderaternas tydliga inställning till utbyggd spårväg i Stockholm har ett lyckat budgetsamarbete med Miljöpartiet instiftats.
Gamla Uppsala Buss AB behöver inte oroa sig för sin framtida existens. Med konkurrensutsatt trafik har alla trafikföretag rätt att lägga anbud och bussens fördelar arbetar med spårvagnens eftersom de höjda kollektivtrafikandelarna av spårvägens införande ger ett ökat behov av bussturer på övriga linjer. Privatiserat övertag skulle röja hindren för utveckling så att Uppsala med hjälp av spårväg kan växa som metropolstad av rejäla mått.
Jag anser att regionen ska konkurrensutsätta Uppsalas kollektivtrafik till privata trafikföretag med regionen som fortsatt uppdragsgivare och bibehållen UL-taxa. Sveriges mest förgångna bussbolag har misskött sig i sin PR av hur regionen ansvarar för utvecklingen av kollektivtrafiken.
Det rödgröna majoritetstyret i region och kommun Uppsala, skulle göra skillnad i sin valda spårvägspolitik om det, till att börja med kan röja Gamla Uppsala Buss AB i sin spårvägskritik.
Carl Henrik Linder
medlem av Moderata Ungdomsförbundet