Sjöfarten generellt har en stor potential och är utan tvekan ett alternativ som energieffektivt transportslag. Samtidigt är det just detta som också är den stora utmaningen vilket kommer kräva stora och kraftfulla åtgärder. Fram till 2050 har IMO prognostiserat att utsläppen från sjöfarten kommer att öka med upp till 250 procent.
Vårt anslag i frågan handlar om att sjöfarten hamnat utanför radarn i miljöfrågan och att dess påverkan diskuteras och hanteras i allt för liten grad relaterat till dess betydelse. Så vi är oerhört tacksamma över den snabba reaktionen från Svensk Sjöfart och Skärgårdsredarna (UNT Debatt, 12/6). Det är mycket bra.
En eloge också till svensk sjöfartsnäring som har kommit långt i delar och även fått internationellt
erkännade för detta. Inte minst den tidtabellbundna Finlandstrafiken är ett fantastiskt exempel vilket vi också refererar till. Det ska vi vara stolta över.
Det är också bra att det pågår utveckling av regelverk och riktlinjer för sjöfarten utifrån miljöaspekter. Det är vi väl insatta i. Men det går alldeles alldeles för långsamt vilket är vår poäng.
Sjöfartens stora miljöpåverkan är absolut en global utmaning. Men det förhindrar inte att Sverige går i bräschen för ett nyskapande regelverk som exempelvis miljözoner för hamnar och farleder på svenskt vatten.
Detta är som vi ser det ett utmärkt sätt att sätta press på rederier och aktörer som av ekonomiska skäl inte vill påskynda miljöomställningsprocessen eller av andra orsaker inte ser samma tidsnöd som klimatet.
De internationella kryssningsbolagen är ett sådant konkret exempel. Allt större fartyg som kräver och lobbar för egna nya farleder, som under gång släpper ut lika mycket skadliga ämnen som 5 miljoner bilar, och koldioxid motsvarande 700 långtradare när de ligger i hamn.
Vi inser, och har stor respekt för, frågans komplexitet. Vi har inte alla svar men tycker verkligen det är dags att få upp sjöfartens utmaningar och fart i vattnet på dagordningen. Vårt förslag med en miljözon för tyngre trafik på Stockholm hamns vatten skulle definitivt bidra till just detta.
Precis som replikförfattarna påpekar krävs också politiska beslut och förutsättningar för infrastrukturella förändringar och resurser. Därför vore det väldigt intressant att inställningen i frågan från Daniel Helldén (MP), trafikborgarråd i Stockholm, och Tomas Eneroth (S), infrastrukturminister.