Sverige är ett föregångsland i hanteringen av antibiotika. Vi håller förskrivningen nere och spridningen av resistens är begränsad, men tyvärr ändå ökande. Just nu utreds läkemedelsförmånssystemet i Sverige.
Här finns ytterligare en chans att medverka i kampen mot antibiotikaresistens genom att också subventionera förebyggande medel och åtgärder. Den chansen får utredningen inte missa.
Förra året tillsattes en utredning under ledning av Toivo Heinsoo som ska se över subventioner av läkemedel och hitta förbättringsmöjligheter. Uppdraget gavs av folkhälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S).
Subventioner av läkemedel är värdefullt och självklart i ett välfärdsland. Systemet bygger på att alla ska ha råd med mediciner. Samtidigt är det bra att subventionssystemet ses över. Flera av de läkemedel som ingår i subventionssystemet klassas numera som icke verkningsfulla eller mindre effektiva enligt "Läkemedelsboken" som ges ut av Läkemedelsverket.
Det är svårt att förstå varför sådana läkemedel finns kvar. De borde inte subventioneras alls.
Därför är det mer än välkommet med en översyn. Förra året subventionerades mediciner och läkemedel i Sverige till ett värde av 20 miljarder kronor.
I dag är det helt nödvändigt att utöka och bredda arbetet med att förebygga sjukdomar, och då särskilt bakteriella infektioner. Det är därför högst önskvärt att utredarna även tittar på preparat som stärker vår motståndskraft mot sjukdomar. Sådana medel borde ingå i den framtida läkemedelsförmånen i mycket större utsträckning än vad de gör i dag.
Låt oss ta exemplet D-vitamin. I dag subventioneras D-vitamin till barn. Om vi alla tog D-vitamin i tillräckliga mängder skulle frekvensen av en rad sjukdomar minska radikalt.
Ett amerikanskt-europeiskt forskningsprojekt hävdar att för varje satsad krona på D-vitamin sparar vi 1 800 kronor i minskade sjukvårdskostnader*.
Detta skulle också minska användningen av antibiotika. Subventionering av hälsofrämjande och förebyggande medel har därför stor potential att minska antibiotikaanvändningen.
Frågan om antibiotikaresistens är ett prioriterat arbetsområde för regeringen. Men på en direkt fråga om utredningen även inkluderar subventionering av förebyggande preparat och insatser för att minska antibiotikaanvändningen är ministerns formuleringar något otydliga. Gabriel Wikström skriver i ett svar till Riksdagen:
”Utredningens övergripande mål är ett långsiktigt hållbart system som möjliggör en samhällsekonomiskt effektiv användning av läkemedel och följer den etiska plattform som gäller inom hälso- och sjukvården samtidigt som läkemedelskostnaderna kan hållas på en rimlig nivå”.
Av svaret framgår inte om utredningen övervägt om förbyggande medel eller åtgärder skulle kunna ingå i subventionssystemet. Det borde de göra för att kunna hävda att läkemedelssubventioner används effektivt i framtiden.
Alla möjligheter och resurser som kan bromsa utvecklingen av resistenta bakterier bör nyttjas. Regeringen bör arbeta för att stärka folkhälsan och förebygga sjukdomar. Att öka motståndskraften mot infektioner är en god och alldeles nödvändig början.
Peter Rothschild, koncernchef BioGaia
* Fotnot: Ett amerikanskt- europeiskt forskningsprojekt (Gant WB et al Prog Biophys Mol Biol 2009;99:104-113) använde metoder som tagits fram av hälso-ekonomiprofessorn Bengt Jönsson på Handelshögskolan i Stockholm, för att kartlägga vilka effekter det skulle få om det sågs till att alla innevånare i EU alltid hade normalt D-vitamin i blodet. De satte gränsen för D-vitaminbrist till en mycket låg nivå (40 ng/mL) och idag är nästan alla forskare och även myndigheterna i en del länder överens att det bör ligga nästan dubbelt så högt (70 ng/mL). 40 ng/mL når man i flesta fall med ett dagligt intag på 2000–3000 IE (50-75 µg) vitamin D och kostnaden för att nå dit (information, testande, bekostande av vitamin D etcetera) beräknas vara 10 millioner euro per år (cirka 95 miljoner kronor). Å andra sidan beräknas vinsten (minskad kostnad för sjuklighet per vårdbudget) bli inte mindre än 187 miljarder Euro per år (cirka 1 765 miljarder kronor) – vilket motsvarar 36 procent av sjukvårdens indirekta kostnader i EU och 28 procent av de direkta kostnaderna.