Rasmus Elfström, förbundsordförande och Filippa Torsvik, utbildningspolitisk talesperson, Centerstudenter.
Socialdemokraterna säger sig värna om den akademiska friheten men motsätter sig samtidigt de reformer som verkligen skulle göra skillnad. Det är inget annat än hyckleri och visar Socialdemokraternas sanna ansikte när det kommer till frihetsfrågor.
Frågan om akademisk frihet har hamnat högt på den politiska dagordningen sedan Donald Trump återtog makten över Vita huset. Trump har bland annat stoppat statliga bidrag till universitet, fryst federala forskningsmedel och begränsat forskning inom områden som mångfald och klimatförändringar. Allt som kan förknippas med “woke” rensas bort och det som motsätter sig presidentens världsbild begränsas.
Situationen i USA har fått många svenska politiker, från höger till vänster, att markera och höja rösten. Den akademiska friheten har lovordats och prisats. Förkunnats som en hörnsten av demokratin. Men allt det klingar falskt. Framför allt när det är Socialdemokraterna som står för lovorden.
Sanningen är att Socialdemokraterna motsätter sig att lärosätena får en mer fristående position i förhållande till staten, en reform som är helt avgörande för den akademiska friheten i Sverige.
Den akademiska friheten är i dag stark på de svenska lärosätena. Ledningarna styr forskarna i begränsad utsträckning och hot och våld mot forskare är lägre än i andra länder. Men Sverige ligger betydligt sämre till när det kommer till lärosätenas frihet i förhållande till staten. När EU mäter lärosätenas autonomi placerar sig Sverige på plats 21 av 35. Anledningen är att de allra flesta lärosätena i Sverige är statliga myndigheter och direkt kopplade till statsmakten vilket öppnar upp för politisk godtycklighet.
Systemet vi har i Sverige gör att politiker, när de vill, kan stoppa forskning inom obekväma områden och styra lärosätena efter egen agenda. Det är en ohållbar ordning och det finns tecken på att politiker vill utnyttja denna makt.
Sverigedemokraterna ville i våras stoppa Chalmers statsbidrag när lärosätet valde att instifta en avdelning för jämställdhetsarbete. Om det inte hade varit för att Chalmers är det enda lärosätet, tillsammans med Handels, som är fristående stiftelser, hade regeringen tillsammans med SD fritt kunnat gå in och stoppa forskning på lärosätet.
Nu ser vi dessutom att Socialdemokraterna tillsammans med SD avser kroka arm för att stoppa en utredning om hur lärosätena organiseras, det vill säga hur fler lärosäten kan bli fristående. Det är olyckligt då de har tillräckligt med mandat för att stoppa utredningen. Men det är inte förvånande. Socialdemokraterna delar nämligen samma ryggradsreflex som SD. De väljer alltid ökad statlig kontroll över frihet när möjligheten finns.
Socialdemokraternas och SD:s armkrok är inte bara olycklig, den är direkt farlig. För Socialdemokraterna är det dessutom ett hyckleri då de högljudd anser sig värna den akademiska friheten.
Socialdemokraterna ställer sig emot utredningen då det skulle öppna upp för privatiseringar och utsätta lärosätena för “marknadsexperiment”. Men argumentet är ihåligt. I andra demokratiska länder är det betydligt vanligare att lärosätena organiseras som en egen offentligrättslig organisationsform eller som stiftelser, det vill säga en form där vinst inte utdelas till ägarna, utan återinvesteras eller kan nyttjas till stipendier. Det har resulterat i högre kvalitet och starkare akademisk frihet med större självständighet från statsmakten. Socialdemokraternas argument är således bara en chimär för att se till att makten över lärosätena förblir nära statsmakten.
Det största hotet mot den akademiska friheten i Sverige är det hot som politikerna själva utgör. Att en regering genom ett enkelt beslut kan stoppa eller helt diktera villkoren för de myndigheter som lärosätena utgör hade på andra sidan Atlanten helt omöjliggjort för lärosätena att kämpa emot när Trump nu pressar dem att knäböja. Kort och gott en våt dröm för en auktoritär ledare. Att Socialdemokraterna inte ens är beredda att tillsätta en utredning visar att deras vurmande för akademisk frihet bara är tomma ord.