Det gick snabbt. Miljöforskarna hade just dragit en lättnadens suck, Parisavtalet såg ut att kunna bli verklighet. Men glädjen räckte inte länge.
Donald Trumps redan hårt markerade intresse för USA:s Department of Energy (DOE) gick häromdagen från ord till handling.
Han beordrade sina män att ta reda på allt om denna megainstitution för miljö- och energifrågor. Så förra veckan skickades en lista på 74 frågor till Energidepartementets tjänstemän, forskare och projektansvariga. Det var ingen vanlig liten gallupundersökning. Här skulle allt redovisas: allt ifrån departementets uppdrag och arbetsupplägg till enskilda tjänstemäns och forskares göranden och låtanden. Frågorna var delvis mycket personligt detaljerade.
Ingen höjde väl på ögonbrynen över att den tillträdande presidenten ville ta reda på vad det politiska arbetet har för federala redskap och vad de olika departementen egentligen sysslar med. En viss del av frågorna till energidepartementet gällde också sådan basinformation – dessutom på detaljnivå.
Det som däremot nu skakar om forskarna är frågornas art. Här efterfrågades inte bara fakta om uppdrag, struktur, forskning och nätverk, utan också uppgifter på personnivå.
Man begärde till exempel listor på vilka anställda som deltagit i samtliga konferenser och möten under arbetet med FNs klimatkonvention under de senaste fem åren, plus uppgifter om alla projekt under DOE som stödjer Obamas Climate Action Plan.
Särskilt intresse visades för forskningsprogrammet ”Kolets samhällskostnader” som har direkt bäring på kolbrytning, fracking, miljö, etcetera i breda sociala och ekonomiska perspektiv.
Man ville veta exakt vilka som deltagit i programmötena, när mötena hållits och dessutom vilka email och annat material som skapats och spritts i samband med mötena.
Men mest uppseendeväckande är det detaljintresse man visar ”laboratoriepersonalen”, det vill säga forskarna (17 forskningsinstitutioner ute i olika delstater ligger under DOE). Där ville man dels ha en lista på de 20 högst betalda anställda, dels en lista på respektive grupps publicerade papers under de tre senaste åren.
Dessutom begärde man en lista på forskarnas medlemskap i professionella grupperingar (och fritidsföreningar), och uppgifter om i vilka websidor de medverkar ”på arbetstid”.
De berörda forskarna arbetar bland annat med klimatanalyser och utvecklingsstrategier för förnybar energi samt miljöfrågor i anslutning till den globala uppvärmningen. DOE ansvarar också för USA nukleära forskning.
Forskarsamhället reagerar starkt och har redan vänt sig till Donald Trump och hans gäng och pläderat för respekt för forskarnas integritet.
Det som upprör är inte enbart frågornas detaljkaraktär utan också det faktum att frågorna ställs redan innan den 20 januari 2017.
Det återstod till slut ingenting annat för DOE än att helt enkelt vägra att lämna ut de berördas namn och deras olika anknytningar, oavsett om de var anställda eller engagerade genom kontrakt.
Vad som därefter hände är att den man som blir Trumps presstalesman, Sean Spicer, något spakt hävdade att den som satt ihop personfrågorna inte varit kvalificerad.
Samtidigt har man inom DOE skyndat sig att skapa en intern integritetspolicy. Den talar klarspråk: ”DOEs ledning bör inte och kommer inte uppmana sina forskare att skräddarsy sina projekt för att uppnå vissa resultat.” Där står också att forskarna – oavsett form av anknytning – ska ha full yttrandefrihet som privatpersoner och att de därtill ska ges tillfälle att granska hur deras resultat kommenteras av DOE. Till sist uppmanar DOE den nya energiministern att utse en ombudsman för vetenskapliga integritetsfrågor.
De nya makthavarnas attityd oroar forskarvärlden.
En anställd på Energidepartementet säger enligt Washington Post att frågelistan till DOE mer liknar inkvisition än vanlig informationsinhämtning.
Rick Perry, som nu tillträder sin post som USAs energiminister, har deklarerat att forskarnas varningar om den globala uppvärmningen saknar trovärdighet, och i ett tidigare sammanhang har han sagt att DOE borde läggas ned.
Det nya interna policydokumentet är just internt och kan alltså upphävas av höga vederbörande. Forskarna har börjat kopiera klimatdata. För säkerhets skull, säger de.
Annagreta Dyring, vetenskapsjournalist