Torbjörn Björlunds och Jeanette Escanillas nakba-artikel spelar på hatkänslor, skriver Tobias Peterson (bilden) och Zvi Wirschubsky i en replik.
Torbjörn Björlund, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, med ett i riksdagen till synes stort intresse för konflikten mellan Israel och palestinierna, samt Jeanette Escanilla, riksdagskandidat för samma parti, skrev nyligen en av de mest demoniserande och förljugna debattartiklar vi kunnat läsa på länge om Israel och Nakba.
Det talades om en ”mur som sprider sig som en orm”, om palestinier som ”förlorat ett land”, om ”etnisk rensning” och ”folkmord”.
Det är uppenbart vilka grupper vänsterpartisterna försöker nå med begrepp som ”nakbanyckel”. Det framstår som om de med sin demoniserande och felaktiga beskrivning av Israel samt förenklade version av historien kring nakba vill dra nytta av människors hatkänslor för att vinna billiga röster i årets val. I så fall är det illa.
Men låt oss reda ut vad som är sant. Låt oss börja från början.
Alla araber i det område som gick under namnet brittiska mandatet Palestina, flydde inte. Många blev uppmanade av arabledare att lämna sina hem. En stor grupp av den arabiska befolkningen hade redan börjat lämna området i slutet av 1947 – alltså flera månader före Israel blev en stat. Omgivande arabstater planerade nämligen en våldsam och blodig attack mot judarna. Något eget land hade araberna i det brittiska mandatet aldrig haft att lämna. Det hade de kunnat få men deras ledare vägrade att acceptera en delning av det brittiska mandatet Palestina i en judisk och en arabisk stat. När judarna i maj 1948 utropade den stat de fått stöd för hos världssamfundet anföll alla omgivande arabiska stater den lilla judiska staten.
Invånarnai flera arabiska byar och städer kom i konflikt med israeliska försvarsstyrkor och på båda håll stupade människor. Många araber flydde utan att de ens mött de israeliska försvarsstyrkorna. Slutresultatet blev att araberna hade förkastat den arabiska staten och den judiska staten besegrade de anfallande arméerna och överlevde. Många araber valde den fredliga vägen och stannade kvar som medborgare i Israel. Den demokratiska judiska staten Israel som var den första stat i Mellanöstern att ge såväl araberna som judarna demokratiska rättigheter var ett faktum.
Israel fortsätter idag vara den enda demokratiska stat i Mellanöstern som ger araber demokratiska rättigheter och friheter och Israel fortsätter tyvärr också att vara under konstant hot från omgivningen. Den stora freden har inte infunnit sig trots flera israeliska utsträckta händer och offer för den. Därför finns israelisk militär närvaro, checkpoints och skyddsstängslet, som slarvigt brukar kallas ”muren” som till cirka 90 procent består av taggtråd, resten av betong. Stängslet täcker inte ens hela Västbanken. Gazabornas lidande utgörs inte av Israels lagliga blockad mot Gaza som attackerar Israel kontinuerligt utan av Hamas terrorstyre.
Israel sysslar varken med folkmord eller etnisk rensning, vilket pågår i omgivande länder. Israel har istället hjälpt över 700 skadade människor från inbördeskrigets Syrien trots att dessa kommer från ett fiendeland. Israel skyddar sin civila befolkning och bejakar fred, demokrati och liv i en omgivning som är Israels raka motsats.
Vi anser att Jeanette Escanilla och Torbjörn Björlund borde inse hur allvarligt och motbjudande det är att hetsa medborgarna med i bästa fall ogenomtänkta påståenden i värsta fall rena lögner. Det är ovärdigt ett svenskt parti som vill bli taget som seriöst inför kommande val att sprida en demoniserande och falsk bild av Israel som flertalet araber vi talat med beskriver som enda hoppet för demokrati i Mellanöstern.
Tobias Petersson, talesperson Perspektiv på Israel
Zvi Wirschubsky