StÄ upp mot förtryck Àven nÀr det Àr fest

Att visa civilkurage Àr att ta steget frÄn passiv ÄskÄdare till aktivt ansvarstagande, skriver Vardagens Civilkurage i Uppsala

Allvaret behövs inte minst under högtider och ledigheter dÄ familj och slÀkt samlas, skriver artikelförfattarna.

Allvaret behövs inte minst under högtider och ledigheter dÄ familj och slÀkt samlas, skriver artikelförfattarna.

Foto: Fredrik Sandberg

Debatt2019-12-31 02:00
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

De flesta Ă€r överens om att det behövs mer civilkurage. PĂ„ ett personligt plan önskar vi om oss sjĂ€lva att vi ingriper nĂ€r vi stöter pĂ„ förtryck av olika slag. Men nĂ€r det blir konkret uppstĂ„r lĂ€tt tvivel. Ordet “förtryck” kan tyckas bĂ€ra pĂ„ ett alltför stort allvar för att passa in i vardagslivet. 

OcksĂ„ nĂ€r du ser hur nĂ„gon inte tas pĂ„ allvar pĂ„ grund av sin Ă„lder eller sitt kön. Även nĂ€r du blir illa till mods för att en vĂ€n sĂ€ger nĂ„got nedsĂ€ttande om personer med en viss bakgrund, klass eller trosuppfattning.

I sjĂ€lva verket Ă€r det inte alls överdrivet. Allvaret Ă€r motiverat. 

Allvaret behövs inte minst under högtider och ledigheter dĂ„ familj och slĂ€kt samlas. Kanske Ă€r vi inte alltid invanda med varandras olikheter och skilda erfarenheter. Vi kĂ€nner förstĂ„s med all rĂ€tt att det finns ett behov av social smidighet och flexibilitet. DĂ„ blir det sĂ€rskilt viktigt att vara vaksam pĂ„ att de grĂ€nser som faktiskt betyder nĂ„got inte ocksĂ„ passeras. 

Att visa civilkurage Àr att ta steget frÄn passiv ÄskÄdare till att bli nÄgon som aktivt tar ansvar för sin (och sina medmÀnniskors) tillvaro.

Det Ă€r vad som lite trendigt kallas “self empowerment”, men utifrĂ„n insikten att vi inte bara existerar var och en för sig utan ocksĂ„ i social gemenskap. 

Vi kan intala oss att “det dĂ€r var vĂ€l kanske inte sĂ„ farligt”, eller att “det dĂ€r kan vĂ€l sĂ€kert de det berör lösa sjĂ€lva”, men mĂ„ste dĂ„ förutsĂ€tta att det som sker Ă€r en slump, en engĂ„ngsföreteelse. Men det Ă€r det sĂ€llan. SĂ€rskilt inte nĂ€r det Ă€r frĂ„ga om attityder, beteenden och fördomar riktade mot mĂ€nniskor utifrĂ„n deras uppfattade egenskaper eller grupptillhörigheter. 

Och för den som utsÀtts gÄng efter annan blir de sammantagna konsekvenserna ofta lÄngt mer genomtrÀngande Àn vad som framgÄr av den enskilda situationen.

DÀrför Àr det motiverat att ingripa oavsett nÀr eller med vilken intensitet förtrycket visar sig pÄ.

Det finns ett oĂ€ndligt antal sĂ€tt att ingripa pĂ„. De kan fungera mer eller mindre bra, beroende pĂ„ situationen, men de Ă€r alltid bĂ€ttre Ă€n att inte göra nĂ„got alls. Om vi förestĂ€ller oss en slĂ€ktmiddag. En kusin börjar tala nedsĂ€ttande om Ă€ldre, om att de “tĂ€r pĂ„ vĂ€lfĂ€rden”. Kanske Ă€r vi alla relativt unga vid bordet, eller sĂ„ kurar farmor ihop sig bara nĂ„gra stolsplatser bort. En möjlighet Ă€r att du sĂ€tter ord pĂ„ vad som just hĂ€nt. Du kommenterar att din kusin talar nedsĂ€ttande om Ă€ldre, det rĂ€cker ofta för att förtrycket ska pysa ihop. 

En annan teknik Ă€r att “lagstifta”, att slĂ„ fast en allmĂ€n vĂ€rdering. Du kan sĂ€ga: “alla har samma rĂ€tt till respekt och vĂ€rdighet, oavsett hur gammal man Ă€r”.

En effektiv teknik kan ocksĂ„ vara att tala med empati frĂ„n den utsattes perspektiv. Du kan sĂ€ga att du, om du sjĂ€lv varit Ă€ldre, skulle ansett dig ha minst lika stor rĂ€tt att ta del av vĂ€lfĂ€rden som nĂ„gon annan. 

Just sĂ„ kan civilkurage te sig. 

Ingripandet behöver inte vara spektakulÀrt för att ÀndÄ göra stor skillnad.

SjÀlva fÄr vi, om inte annat, en bÀttre magkÀnsla. Varje situation som uppstÄr Àr ett tillfÀlle att öva, och det Àr alltid bÀttre att agera Àn att lÄta förtrycket fÄ fritt spelrum. Gör nÄgot och lycka till!