I efterdyningarna av Sverigedemokraternas höjda röstläge och den ökade mediabevakning det förankallat överträffar nu alliansens partier varandra i formuleringen av krav för att ta emot flyktingar, ofta i samma andetag som man språkligt uttrycker solidaritet och medkänsla över den situation flyktingarna kommer ifrån. Det är som om den högra handen inte vet vad den vänstra gör.
Man förbiser då de förpliktelser vi bundit oss till enligt internationella lagar. Det gäller framför allt Genèvekonventionen 1951 som ligger till grund för vår Utlänningslag, den lag som varje asylärende skrutinöst prövas emot.
Konventionen innebär framför allt en förpliktelse att ta emot flyktingar, som i sitt hemland utsatts för och riskerar fortsatt förföljelse på grund av sin nationalitet, etnicitet, religiös eller politisk uppfattning, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller förföljelse på grund av kön.
I Utlänningslagen finns också hinder för att återsända flyktingar till stridande zon.
Till dessa krav vill nu flera av alliansens partier – moderaterna hittills undantagna – ställa ytterligare krav, på arbete, språkkunskaper, egen försörjning för att få ta hit sin gamla sjuka mamma ett par år innan hon dör med mera. Man vill underlätta för invandrare att få billigare arbeten, det vill säga med lägre lön, och därmed placera dem i en fålla som andra klassens medborgare.
Nämnas bör att dessa flyktingar endast utgör omkring 30 procent av den totala invandringen och att sådana krav inte ställs på invandrade européer och amerikaner.
Att så är fallet framkommer av att man ofta använder indragning av uppehållstillståndet som piska eller hot.
Med dessa krav lyckas allianspartierna med konststycket att överföra det misstänkliggörande som tidigare genom alliansens politik och dess undermeningar riktades mot oss alla – att vi är lata, låtsat sjuka och arbetsskygga – på flyktingar som kommer hit från utomeuropeiska krigshärdar och länder där de torterats, fängslats och förföljts. En sky av rasism och diskriminering ligger som en mörk hinna över kraven.
Efter att som läkare under en 20 års-period ha varit i nära kontakt med flyktinginvandringen kan jag visa på många andra områden där brister finns, men det är inte flyktingarnas fel. Inför en snabbare validering av betyg, tidigare svenskundervisning, ta vara på flyktingarnas egna initiativ när de kommer.
Och, med prioritet, ge dem vård genast när de kommer. I dag och enligt den inskränkning av vård till asylsökande som riksdagen beslutat om, har asylsökande inte rätt till full (och betald) vård innan de varit här i flera år och trasats sönder än mer i asylprocessen.
Det gäller särskilt psykisk vård för de trauman de utsatts för, som nu oftast bara hjälpligt hålls ovan vattenytan med mediciner i flera år.
Och ge alla läkare en god utbildning i flyktingproblematik, särskilt posttraumatiskt stressyndrom. Då jag för ett år sedan föreläste för ST-läkare i psykiatri om självmordsproblematik hos invandrare visade det sig att de inte fått lära sig någonting tidigare om detta, annat än att överläkare gett dem order att ”inte lägga in en flykting”.
Låt oss skrutiniera oss själva och se vad vi kan göra bättre!
Brita Hännestrand
psykiater
Befris flyktingmedicinska mottagning