Nyligen slog polisen i Uppsala larm om en drastiskt förändrad gatubild. I ett pressmeddelande uppgavs att antalet anmälda personrån och sexuella ofredanden i centrala Uppsala ökat med omkring 60 procent. På flera centrala platser sker också försäljning av framförallt heroin öppet. I media beskrivs det som att en heroinvåg slår mot Uppsala och att de hundra ensamkommande ungdomar som uppges vara fast i missbruken finansierar det med stölder och rån. De gömmer sig bland annat i underjordiska gångar och undanskymda prång under tågspåren.
Bilden är dyster, men tyvärr inte förvånande. Kristdemokraterna har lokalt i Uppsala de senaste två åren påpekat vikten av aktivt arbete för att förhindra den här typen av nedbrytande utveckling i samhället.
Vi har föreslagit inrättande av kommunala ordningsvakter, trygghetskameror vid centrala platser och framför allt efterfrågat bättre stöd till familjehem som har den här typen av placeringar.
Därtill har vi lagt fram en omfattande motion till partiets riksting som syftar till att effektivisera och förbättra asylmottagningen så besked ges snabbare.
Fred Nyberg, beroendeforskare i Uppsala, påpekar det nära sambandet mellan psykisk ohälsa och missbruk. Hade de personer som fått avslag på sin asylansökan i stället fått besked direkt vid gränsen eller vid en EU-ambassad hade mycket lidande kunnat undvikas.
Brottsligheten kan möjligtvis förklaras med den jobbiga asylprocessen, men går aldrig någonsin att ursäkta.
Alla som begår brott måste ställas inför rätta – särskilt när det handlar om så allvarliga brott som sexuella ofredanden och personrån. Att hundra ensamkommande ungdomar fastnat i heroinmissbruk och finansierar det genom att kriminalisera Uppsalas gator är oerhört allvarligt. Det är många tragiska livsöden men det är också oacceptabelt att låta det fortgå trots att man i många fall vet vilka personerna är.
Polis och socialtjänst måste ges bättre verktyg att omhänderta de som uppger sig vara minderåriga när det handlar om sådan här grov brottslighet.
I den här frågan finns främst två avgörande faktorer som bidrar till i vilken riktning samhället utvecklas. Den första är ett fungerande rättsväsende. Ledande poliser i Uppsala vittnar om att arbetsvillkoren är dåliga och arbetsbördan tung – så tung att få anmälda våldtäkter leder till åtal och så tung att många poliser väljer att sluta. Poliskrisen är på allvar och den påverkar långt många fler än offer och förövare. Ett rättsväsende som går på knäna sänder också tydliga signaler att det blir enklare att begå brott.
En uppenbar brist i systemet är oförmågan att göra insatser. Polisen häktar inte minderåriga och Socialtjänsten kan avböja inblandning. Vem bär då egentligen ansvaret för dessa ungdomar?
Den andra faktorn handlar om det starkaste fundamentet i varje enskild människas liv, nämligen familjen.
Barn som växer upp till unga vuxna behöver allt stöd och all trygghet föräldrar kan ge, både i med- och motgångar. När man då kommer hit som ensam ungdom har man per automatik tappat den största trygghet man haft, och därför behöver vi få fler familjer att bli familjehem. De kommer aldrig ersätta de biologiska föräldrarna, men de kan ge stöd och rutiner som HVB eller asylboenden aldrig kommer i närheten av. För att få fler familjehem behöver kommuner runtom i landet erbjuda bättre ekonomisk ersättning och bättre stöd under placeringstiden.
På så vis kan vi skapa ett inkluderande samhälle och minska risken att traumatiserade nyanlända i väntan på besked börjar med heroin.
Det offentligas allra viktigaste uppgift är att hålla samhället tryggt. En fungerande polis som ges rätt verktyg att upprätthålla lagen, och starka familjer som gör det långsiktiga arbetet i form av rutiner och trygghet – det är en framkomlig väg för ökad trygghet.
Jonas Segersam, kommunalråd (KD) i Uppsala