I veckan möttes parlamentariker från 120 länder för “IPCI Stockholm 2014”, den sjätte internationella FN-konferensen om befolkningsfrågor. Den första hölls för 20 år sedan i Kairo, då 179 länder enades om satsningar på sexualundervisning, tillgång till preventivmedel, mödravård och säkra aborter (där det var lagligt). I ”The Stockholm statement of commitment” slås nu behovet av en rättighetsbaserad utvecklingsagenda fast. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter för kvinnor och ungdomar, samt tydliga indikatorer inom framtida mål för jämlikhet, är några av kravpunkterna.
Det femte av FN:s milleniemål är en minskning av mödradödligheten med 75 procent mellan 1990-2015, och universell tillgång till reproduktiv hälsa. Trots detta är arbetet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) världen över lågt prioriterat. Kvinnor dör av orsaker som i många fall är enkla att förebygga.
Varje år beräknas 350 000 kvinnor och flickor dö under graviditet och/eller förlossning – bland 15-19 åringar i låg- och medelinkomstländer är det den ledande dödsorsaken. 67 miljoner flickor i världen tvingas gifta sig innan de fyllt 18 år. 222 miljoner människor, varav 90 procent bor i utvecklingsländer, saknar tillgång till moderna preventivmedel och 22 miljoner osäkra aborter utförs årligen, där 47 000 kvinnor mister livet. Uppskattningar av kostnaden för att alla människor skall ha tillgång till preventivmedel och modern förlossningsvård är nära 12 miljarder kronor – en fördubbling av dagens kostnader.
Många givarländer brister i sina åtaganden inom biståndet i spåren av finanskrisen. Sverige är i topp och ger totalt närmare 1 procent av BNP i bistånd. Dock tas 13 procent av biståndsbudgeten 2014 i anspråk för flyktingmottagande i Sverige, långt över OECD genomsnittet på 2,6 procent.
Fi anser att Sverige ska ha ett väl fungerande flyktingmottagande. Asylrättigheter skall tillgodoses oavsett biståndsbudgeten. Att ställa utsatta grupper mot varandra kan ge legitimitet till den populistiska och nationalistiska retorik som syftar till att begränsa invandringen.
Av det totala biståndet lägger Sverige 7,6 procent på SRHR, strax under genomsnittet i OECD-länder på 8 procent. Påtryckningar från parlamentariker och civilsamhällets aktörer om att 10 procent av biståndet skall gå till SRHR, har i Sverige lett till att UD 2013 uttalat denna nivå som ett internt arbetsmål.
Fi verkar för:
- Att rätten till sexuell och reproduktiv hälsa skall vara en prioriterad fråga i svenskt engagemang, i internationella organisationer och bistånd, och att medel avsedda för bistånd inte ska gå till annat.
- Att Sverige ska fortsätta vara ett föregångsland för SRHR, även i frågor som är politiskt känsliga. Att stärka hbtq-personers rättigheter, exportera sexköpslagen i första hand till EU och höja ambitionsnivån mot trafficking.
- Fri och laglig abort i hela världen. Tills det är uppnått ska kvinnor i länder där aborten inte är fri välkomnas till Sverige för att göra abort på samma villkor som kvinnor bosatta i Sverige.
- Att Sverige kriminaliserar barn- och tvångsäktenskap, investerar i förebyggande arbete och skydd för utsatta, bland annat med ett statligt grundstöd till skyddade boenden, samt ökar sitt engagemang mot barnäktenskap internationellt.
Linnéa Bruno (Fi)
Lisa Eriksson (Fi)
Annami Löfving (Fi)