I historieböckerna sägs det att spridning rädsla och skräck är viktiga medel att använda för att knäcka och besegra en motståndare.
Min hustru ringde mig fem minuter över tre på eftermiddagen den 7 april. Hon var alldeles darrig och gråtfärdig i rösten. Hon undrade ifall jag visste vad som hade hänt i Stockholm, och berättade hur hon själv var på väg från Odenplan till Åhléns för att möta en väninna som hon skulle shoppa med. Jag slog snabbt på nyheterna för att följa utvecklingen och såg bilder från attentatsplatsen som visade hur folk sprang för sina liv och försökte ta skydd genom att ta sig till olika platser och in i närliggande butiker.
Den 7 april 2017 är ett datum som den svenska befolkningen länge kommer att minnas. Hos många av oss har en djup rädsla och känsla av oro börjat gro efter terrordådet.
En vän berättade för mig hur han blir orolig under de första dagarna över sin hustru varje gång hon ska göra sina ärenden i centrala gågatan i Uppsala. Han förklarade sambandet mellan sin rädsla för att någon ska hoppa på hustrun, som bär hijab (muslimsk sjal), och hämnden som kan uppstå på grund av den fasansfulla attacken i Stockholm som krävde 4 dödsoffer och 15 skadade.
Det vore förödande om människor skulle ta lagen i egna händer och utgå från att alla muslimer är terrorister.
Ett attentat som genomförs i ett demokratiskt samhälle, oavsett av vem eller vilka som utför det, visar tydligt att dess ändamål är att sprida skräck och skapa oordning genom kaos och splittring bland människor och grupperingar i samhället. Splittringen kan leda till konfrontation som även kan försvaga enigheten i befolkningen och öppenheten i samhället.
Jag tror att en viktig hörnsten för att motverka den typen av rädsla är ökad dialog mellan civilsamhället, förtroendevalda, polisen och beslutsfattare, i syfte att stärka känslan av tillhörighet och enighet.
Kärleksmanifestationen som arrangerades och samlade tiotusental människor på Sergels Torg i Stockholm uppvisade en solidaritet fylld med värme, kärlek och omtanke till varandra.
Sedan är det viktigt att vi arbetar med att stärka samtliga grupper i vårt mångkulturella samhälle för att uppnå en jämlikhet bland så många som möjligt.
Vi måste jobba aktivt med att inte låta terrorismens anhängare, oavsett identitet och tillhörighet, utnyttja situationen för att värva in fler medlemmar till sina terroristnätverk. Här spelar massmedia en viktig roll för att sådan attack kan inspirera några isolerade personer, speciellt när massmedia skriver att Akilov sagt att han är "nöjd med det han gjort". Vi får inte tillåta rasister och andra extrema krafter stå som försvarare för vårt samhälle.
Det är mycket farligt att tillåta någon peka på en hel grupp som är skyldiga till attacken. Att en uzbek står till svars för terrorbrottet, ger inte någon rätt att peka ut samtliga uzbeker som misstänkta.
Jag oroas främst över de snabba åtgärder som våra politiker direkt efter dådet säger vilja genomföra. Bland annat har lagförslag diskuterats gällande kameraöversyn, striktare ID-kontroller samt omedelbar utvisning för dem som inte fått sin asylansökan beviljad i Sverige. Naturligtvis måste poliser och myndigheten få de resurser som de behöver för att möta dagens utmaningar. De måste kunna försvara vårt samhälle, bekämpa all slags terrorism och kriminalitet. Jag anser dock att det blir ytterst omöjligt för polis och säkerhetspolis i världen att kunna reducera terrorattackerna till noll, men man kan hindra och förebygga att de genomförs.
Frågan är huruvida de politiska lagförslagen kommer påverka samhällets öppenhet, frihet och demokrati?
Hur kommer exempelvis identitetskontroller påverka personer med en annan hudfärg och ett utseende som inte är typiskt ”svenskt”? Ska man stoppa alla eller slumpvis för att kontrollera huruvida deras vistelse i Sverige är legalt eller inte.
Det finns många barnfamiljer och ensamkommande som har fått avslag på sina ärenden och lever undangömda. Ska vi se även dem som ett hot mot vårt samhälle, eller hur bedömer man dem?
Benjamin Franklin sa en gång: ”Ett samhälle som ger upp lite frihet för att vinna lite säkerhet, förtjänar varken eller och kommer att förlora bägge”.
Amil Sarsour, SIU, Samarbetsorganisationen för invandrarföreningar i Uppsala