Den 16 mars 2016 skrev Anders Rehnberg från Liberala ungdomsförbundet en debattartikel i UNT om hur negativt det vore för Storbritannien, Sverige och Europa om britterna väljer att lämna EU. Han beskriver det som ett val mellan samarbete eller isolering, men det är ett val mellan isolering och maktlöshet eller självbestämmande och kontroll, och för länder som önskar det sistnämnda finns inget annat val än att gå ur EU.
Jag är en utav de hundratusen svenskar som är bosatta i Storbritannien och jag håller med Rehnberg om att Sverige och Storbritannien ofta står nära i viktiga politiska frågor.
Därför är jag också omåttligt besviken på det svaga stöd Sverige och länder som Danmark och Nederländerna gav Cameron när han väl försökte kamma hem en deal med EU.
Storbritannien, som EU-medlem, är redan isolerat. Vad är poängen med att vara medlem i en union som blivit till en snöboll som bara växer och växer, och som är omöjlig att stoppa och ändra riktning?
Rehnberg skriver att om Storbritannien lämnar så skulle EU:s beslut fortsätta att påverka dem, men att landet då skulle sakna makt att påverka dessa beslut.
Den ”deal” Cameron till slut lyckades vaska fram är väldigt urvattnad och inte mycket att hurra för, men visar tydligt att EUs beslut redan inte går att påverka som det är, vare sig man är medlem eller inte.
Ett utträde innebär inte isolering eller Europahat, det innebär en vilja om att bevara sin rätt till självbestämmande och kontroll. Att EU skulle behöva Storbritannien kan stämma (även om frågan är om inte EU skulle fortsätta existera och reglera gurkor hejvilt även utan medlemsstater), men helt klart är i alla fall att Storbritannien inte behöver EUs byråkrater.
Sofia Svensson, student vid King’s College London och researcher för Conservatives for Liberty