Sverige har en lovvärd tradition av att investera i ungdomars utbildning. Vissa av oss får därtill privilegiet att bedriva högskole- och universitetsstudier, vilket ofta både är självförverkligande för individen såväl som lönsamt för hela landet. För att få ut så mycket som möjligt av den investeringen har samhällsdebatten ofta fokuserat på hur våra läroverk ska skötas och vilka ämnen som bör studeras. Med andra ord, hur undervisningen bedrivs så att dess kvalitet blir så bra som möjligt.
Det är dock även viktigt när ungdomar ägnar sig åt sin utbildning.
I dag tar svenska universitetsstudenter i genomsnitt examen först vid 29 års ålder, tre år senare än genomsnittet i OECD.
Svenska studenter spenderar dock inte längre tid på universitetet än studenter i jämförbara länder. Vi utmärker oss i stället genom att inleda våra studier relativt sent.
Som en följd av detta kommer dem förmågor vi utvecklar med högre studier till vara under en kortare del av arbetslivet. Det får ekonomiska konsekvenser. Enligt tredje bilagan till den statliga Långtidsutredningen från 2011 förlorar individen 80 000 kr för varje år han eller hon skjuter upp sin examen, och samhället går miste om dubbelt så mycket.
Med den bakgrunden ställde riksdagsledamoten Lotta Finstorp (M) en skriftlig fråga till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) hur regeringen ämnar sänka examensåldern så att ungdomar, bland annat, bättre kan bidra till pensionskassan. Strandhälls svar indikerar att regeringen saknar en plan. Det duger inte.
Samtidigt som man bör fortsätta att respektera unga vuxnas fria val bör vi också göra vad vi kan för att få framtida studenter att studera vidare tidigare än vad som är normen i dag.
1. Höj studiepremien. Vår höga examensålder är delvis ett resultat av vårt nuvarande skattesystem. Hög marginalskatt gör att det blir mindre lönsamt att studera vidare, det minskar den så kallade studiepremien. Inte i något annat OECD-land lönar det sig så lite att studera vidare som det gör i Sverige. Som konsekvens lönar det sig inte heller mycket att studera vidare tidigt. Med lägre marginalinkomstskatt skulle fler välja annorlunda, till både deras egna och samhällets vinning.
2. Inför studieavgifter. I länder med studieavgifter tenderar studenter att ta examen tidigt, vilket till viss del förklarar varför exempelvis Storbritannien, som har relativt höga studieavgifter, har en särdeles ung examensålder.
3. Informera om fördelar och uppmuntra tidiga studier. Politiken kan inte, och bör inte, lösa allt. Det är bra att individen har rätt att själv bestämma vad som passar bäst, och ofta väljer man att ta efter vanor som ens äldre syskon och bekanta har haft, såsom att ta ett par eller flera års studieuppehåll. Samtidigt fattar många ungdomar sina beslut utan full kunskap om dess konsekvenser eller enbart bristande förberedelse, att man börjar tänka på saken först när gymnasiestudierna närmar sig sitt slut. Här kan Sveriges gymnasieskolor bli bättre. Framförallt högskoleförberedande program skulle göra väl i att mer målmedvetet förbereda sina elever inte bara med att införliva dem kunskaper som krävs för högre studier men även hjälpa blivande studenter med att välja studieinriktning i tid.
På dagens arbetsmarknad är den internationella konkurrensen högre än någonsin. Både individen och samhället skulle vinna mycket på att konkurrera med högskolekunskaper under hela arbetslivet.
Pär Nyrén, vice ordförande för Moderata Studenter Uppsala