Nu är det nästa borgerliga ungdomsförbunds tur att vara ute och klaga på att andra än de själva ska få studera på universitetet. I ett samhälle med ökade behov av kunskap och kritiskt tänkande vill LUF, likt Centerstudenter, nu höja trösklarna till högskolan. Faktaresistensen hos LUF är anmärkningsvärd när CSN gång på gång rapporterar om att studiebidraget är en nyckelfaktor för att locka underrepresenterade grupper till högskolan. Det är beklagligt att dagens liberaler attackerar ett system som både bygger Sverige starkare och öppnar vägen för individers självförverkligande.
Vi i Laboremus vill se en politik som ger fler chansen att söka kunskap och glädje vid universitetet. En politik där undersköterskans barn har samma chans som advokatens. Detta kan vi bara uppnå med en progressiv politik för jämlikhet. Vi menar att det är rimligt att höginkomsttagare betalar för att även en undersköterskas dotter ska kunna plugga. Det fungerar nämligen så, vilket LUF tycks missa, att högskolan finansieras statligt. Detta innebär att de med höga inkomster betalar mer för att ge andra samma chans som dem. Det är en konkret politik för omfördelning och lika chans för alla.
Studiestödet är som sagt särskilt viktigt för att medborgare utan akademikerföräldrar ska söka sig till och stanna kvar vid universitetet. Det handlar dock inte bara om undersköterskans barn. Vi tror på det livslånga lärandet där folk vid olika tillfällen i livet studerar vidare. En successiv övergång mot studielön är ett viktigt steg mot detta, men även satsningar på vuxenutbildning och fler vägar till högre studier såsom alternativa urvalsmetoder. Detta är inte bara en solidarisk politik för jämlikhet utan också direkt nödvändiga åtgärder för att möta arbetsmarknadens behov.
LUF excellerar även i den borgerliga paradgrenen att skylla allt på sossarna. Verkligheten visar dock att regeringen nu får städa upp efter borgerlighetens avveckling av försvaret och nedskärningar på just högskolan. Politik handlar självklart om prioriteringar, men för vår del är det mer upprörande att undersköterskan betalar för de rikas tjänstefolk och renoveringar av bostadsrätter än att läkaren bidrar till att ge alla samma chans till högre utbildning.
Det solidariska samhället bygger nämligen på att vi medborgare har råd med varandra. Vi finansierar vår välfärd gemensamt och där de som har mer också bidrar mer - av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov med andra ord. Det finns nämligen inga förlorare på en sådan politik, det är bra för oss alla om läkaren har en bra utbildning, förskolan ordentligt med personal och om tågen går i tid.
LUF misstar sig och vill reducera denna politik till valfläsk. Det låter ofta så när de privilegierade klagar på socialdemokratiska reformer, det blir ju jobbigt för dem när kakan måste delas mellan fler. Vi i Laboremus är dock i ständig opposition mot samhällets orättvisor - oavsett regering, och vi vet att studiebidrag är en bra politik för en starkare samhälle där vi värnar om varandra.