Med behjärtansvärda ambitioner att utveckla landets universitet skriver Benny Lindholm (FP) i UNT den 9/8 att han ser en lösning i att Akademiska Hus lämnar tillbaka fastigheterna till de svenska universiteten och att Akademiska Hus läggs ned. Därigenom skulle det enligt Lindholm frigöras stora medel för utbildning och forskning. Förslaget låter enkelt men bygger i själva verket på en grov missuppfattning av verkligheten.
För det första så var det mycket länge sedan som universiteten själva ägde sina fastigheter. Det var långt innan Akademiska Hus bildades 1993. Historien visar att de svenska universiteten som fanns på den tiden fick stora svårigheter att finansiera underhåll och utveckling av sina byggnader. Då gjordes en överenskommelse som innebar att staten tog över ansvaret för byggnaderna och i stället utbetalades årliga anslag till universiteten för uppdraget inom undervisning och forskning. Att ägna sig åt sina primära uppdrag och inte fastigheter är med andra ord en gammal tradition för såväl universitet som myndigheter i Sverige. Att ”ge universiteten tillbaka sina fastigheter” är därför en missuppfattning av hur det såg ut innan Akademiska Hus.
Staten skulle i och för sig kunna göra en sådan reform, men då måste vi komma ihåg att staten bara äger aktierna i Akademiska Hus. Av marknadsvärdet på 57 miljarder kronor är 24 miljarder lånade medel utanför riksgälden, mot en säkerhet i ett välskött förvaltningsbolag. För att kunna ge bort fastigheterna till universiteten måste staten först lösa in lånen på 24 miljarder, vilket skulle innebära den största satsningen i historien på de svenska universiteten. Dessutom skulle universiteten inte få en enda krona mer till sin verksamhet eftersom kapitalet är låst i fastigheterna.
När Akademiska Hus bildades genom ett riksdagsbeslut 1992 gjordes också anslagssystemet till högskolorna om. Efter ett tidigare centralstyrt system med separata anslag för verksamhet, lokaler, utrustning med mera fick lärosätena nu i stället ett anslag som summerade alla dessa medel men med möjlighet att själva fritt prioritera. I universitetens anslag i dag ingår alltså medel för att betala hyror på en marknadsmässig nivå. Om byggnaderna skulle skänkas till universiteten av staten, eller om Akademiska Hus inte skulle sätta hyror som ger bolaget en marknadsmässig avkastning på eget kapital, så skulle väl rimligen anslagsdelen från staten för lokalkostnader också sänkas till en motsvarande nivå. Universiteten har då fortfarande inte fått några mer medel för sin verksamhet.
Även byggnader i egen ägo kostar pengar att driva, förvalta och underhålla. Man kan naturligtvis minska servicenivåer eller avstå från underhåll, men det är naturligtvis vare sig en hållbar eller långsiktig väg att gå.
Lindholm anser också att det är Akademiska Hus hyror som urholkar universitetens konkurrenskraft. Sverige universitetslärarförbund gav 2012 ut en rapport ”Fortsatt utbyggnad – fortsatt urholkning” skriven av Ann Fritzell. Rapporten fokuserar på utvecklingen av högskolornas bidrag för den grundläggande högskoleutbildningen. I rapporten belyses hur ersättningen för grundutbildningen utvecklats under perioden 1994/95– 2011 i jämförelse med högskolans kostnader för löner, lokaler och övrigt. Studien visar att:
•Ersättningen per student ökat med 23-4 procent
•Lönekostnaderna ökat med minst 103,7 procent
•Lokalkostnaderna med minst 31,4 procent
•Övriga kostnader med minst 23,3 procent
Lokalkostnaderna har för till exempel Uppsala universitet, under de 30 år jag kan överblicka, legat mellan 13–15 procent av universitetets omsättning. Just nu ligger nivån till och med lägre. Av ovanstående framgår tydligt att det snarare är de som ansvarar för statsanslagen till utbildning och forskning (regering/riksdag) som bör hållas ansvariga om man anser att anslagen blivit urgröpta. Att lokalkostnaderna skulle vara den främsta anledningen har jag svårt att se.
Akademiska Hus har de senaste fem åren investerat elva miljarder kronor i nya lokaler för de svenska universiteten. För de närmaste fem åren finns beslutade planer att bygga för ytterligare tolv miljarder kronor. Det förefaller som om de svenska universiteten trots allt hyser ett stort förtroende för konstruktionen Akademiska Hus.
Hans Antonsson