Sverige har en lyskraft som forsknings- och innovationsland, inte minst som en följd av Nobelpriset och styrkeområden inom forskning och innovation som ger goda möjligheter att bidra till att lösa världens stora utmaningar. Svensk högre utbildning och forskning står sig väl i jämförelse med många andra länder. Vårt högskolesystem tillhör de främsta i världen. Många svenska forskare skriver artiklar tillsammans med forskare från andra länder och det finns en stark samverkan mellan lärosäten och det omgivande samhället i Sverige.
Men ska vi fortsätta att vara en av världens starkaste kunskapsnationer fordras rejäla och skyndsamma insatser.
För trots att svenska forskare publicerar många resultat av sin forskning citeras dessa förhållandevis lite internationellt. Svenska studenter studerar utomlands i betydligt lägre utsträckning än vad EU satt som mål för internationell rörlighet. Sverige lyckas inte heller rekrytera mer än knappt en procent av världens mobila studenter och bara en bråkdel av dessa stannar i Sverige efter utbildningen.
Det är några tydliga tecken på att svensk högre utbildning och forskning har svårt att klara den internationella konkurrensen. Den pågående internationaliseringen och globaliseringen innebär stora möjligheter för universitet och högskolor, men svenska lärosäten underpresterar. Den snöpliga förlusten i kampen om att få den europeiska läkemedelsmyndigheten visar också att Sverige inte är så attraktivt för forskare och experter.
Internationaliseringen vid svenska lärosäten är alltför svag. Detta är problematiskt eftersom forskning och högre utbildning av hög kvalitet i allt större grad skapas genom internationellt samarbete. Internationella studenter kan fylla behov på arbetsmarknaden och skapa större förståelse mellan länder. Internationell förståelse och interkulturell kompetens behövs inom snart sagt alla yrken i Sverige. Forsknings- och utbildningssamarbete bidrar till förbättrade utrikespolitiska relationer och ökad handel.
Internationaliseringsutredningen överlämnar i dag förslag till en nationell strategi för ökad internationalisering till högskole- och forskningsminister Helene Hellmark Knutsson.
Vi har identifierat ett antal utmaningar som måste angripas för att svensk högre utbildning och forskning ska kunna hävda sig internationellt:
•Kännedomen om Sverige är god, men bara några få svenska universitet är internationellt kända. Det krävs koordinerad information och marknadsföring av Sverige som kunskapsnation.
•Svenska studenters och forskares internationella rörlighet är låg i jämförelse med andra länders. Ser vi till antalet studenter som kommer till Sverige ökar antalet bara långsamt, trots att det totala antalet mobila studenter i världen har ökat dramatiskt. Särskilt låg är mobiliteten inom vissa utbildningar som leder till yrken i offentlig sektor, såsom lärarutbildningar och vårdutbildningar. Utredningen föreslår ett stöd för att nå dessa grupper.
•Av de studenter som kommer till Sverige stannar förhållandevis få efter examen, trots att den svenska arbetsmarknaden under flera år efterfrågat fler utbildade. Studenter som har lämnat Sverige fortsätter att vara våra ambassadörer under lång tid. Men de behöver bli fler.
•Den högre utbildningen behöver ge studenterna bättre förutsättningar att förstå och verka i ett interkulturellt och globalt samhälle och kunna bidra till en hållbar utveckling i Sverige och världen i stort. Alla studenter måste ges möjlighet att utveckla interkulturell kompetens.
•Forskningsfinansiering och forskningssamarbeten, såväl inom EU som utanför Europa måste stärkas. Likaså finns det utrymme att öka användningen av EU-stött studentutbyte. Här vilar ett stort ansvar på lärosätena.
•Samordningen mellan utbildnings- och forskningspolitiken och angränsande politikområden brister. Att biståndspolitik, handelspolitik och migrationspolitik inte samverkar tillräckligt med politiken för utbildning och forskning försvårar internationaliseringen. Regeringen och myndigheter måste sträva efter en ökad samverkan mellan politikområden.
•Möjligheterna för statliga universitet och högskolor att agera internationellt försämras ibland av att de är myndigheter. Internationellt samarbete är ett starkt skäl att överväga universitets och högskolors organisationsform.
•Lärosätenas förutsättningar att bidra till hållbar utveckling, bland annat i de låginkomstländer som Sverige har haft ett långsiktigt samarbete med, måste förbättras. Vi bör ta vara på den goodwill som skapats i tidigare biståndsländer vilka utvecklas till allt starkare kunskapsnationer.
I stora delar av världen finns en strävan att utveckla kunskapsbaserade ekonomier, vilket lett till utbyggnad av högre utbildning och forskning. Kartan över viktiga forskningsnationer håller på att stöpas om med allt större tonvikt på i första hand Asien, men också Latinamerika, Mellanöstern och Afrika. En växande medelklass i världen vill ge sina barn högre utbildning och både antalet studenter och andelen som studerar utomlands ökar stadigt. Den ökade isolationismen i USA och Storbritannien gör dessa båda länder mindre attraktiva. Där finns i dag knappt 40 procent av antalet mobila studenter i världen men en omorientering mot nya länder och världsdelar pågår.
Länder som Frankrike, Kanada, Nederländerna, Schweiz och Tyskland gör betydande ansträngningar för att attrahera studenter och forskare, och lyckas bättre än Sverige. De drivs delvis av ekonomiska motiv när det gäller att locka studenter, men när det gäller att attrahera forskare är målet framför allt att stimulera egna forskningsmiljöer, innovationer och kvaliteten i lärosätenas verksamhet.
Givet svensk forsknings och högre utbildnings kvalitet och centrala position i innovationssystemet, är möjligheterna goda att utveckla en betydligt mer internationellt synlig och sammankopplad högskola.
Men förändringarna i omvärlden gör att gemensamma och skyndsamma insatser måste till, både för att förbättra vår position som kunskapsnation – men också för att behålla det goda rykte vi har i dag. Ansvaret vilar främst på regeringen och på lärosätena själva.
Agneta Bladh
Särskild utredare