Asylmottagningen fungerar dåligt. En samhällsstrategi för integration saknas. Har Sverige succesivt skapat en apartheidliknande struktur? Vad måste göras för att förbättra asyl- och integrationsprocesserna? Sverige borde ta lärdom av hur systemen reformerats i andra EU länder.
För att lyckas motverka segregation och utanförskap behöver integrationen påbörjas direkt vid ankomsten till Sverige.
I rapporten Konsekvensanalyser inför migrationspolitiska beslut, konstaterar Riksrevisionen att det under perioden 2004–2015 funnits stora brister i analysarbetet inför migrationspolitiska beslut.
Under 2017 uppgick Migrationsverkets genomsnittliga handläggningstid för asylärenden till 496 dagar.
Handläggningstiden ökade från 378 dagar i januari till 621 dagar i december. Migrationsverket är första instans och ärenden som överklagats finns inte med i statistiken.
Enligt direktiv 2013/32/EU (kapitel 3, artikel 31) ska prövningsförfarandet för ansökan om asyl normalt avslutas av första instans inom sex månader.
I undantagsfall får medlemsstaterna förlänga tidsfristen med en period på högst ytterligare nio månader. Vidare fastslås att medlemsstaterna under alla omständigheter ska slutföra prövningsförfarandet inom högst 21 månader.
I Sverige kan en minoritet av dem som sökt asyl arbeta under asylprocessen. För att ha rätt att arbeta behöver de asylsökande undantas från skyldigheten att ha arbetstillstånd. De asylsökande måste lämna in godtagbara identitetshandlingar till Migrationsverket eller på annat sätt medverka till att klarlägga sin identitet. Systemet är godtyckligt och beroende av hur Migrationsverkets handläggare bedömer att asylsökande medverkat till att klarlägga sin identitet.
Enligt artikel 15 i mottagandedirektivet (2013/33/EU) är medlemsstaterna skyldiga att ge asylsökande tillträde till arbetsmarknaden om ett beslut i första instans inte har fattats inom nio månader (ett år i Irland och Storbritannien), om denna försening inte kan tillskrivas sökanden.
Villkoren för tillträde till arbetsmarknaden ska beslutas i enlighet med nationell lagstiftning, men dessa villkor måste tillförsäkra asylsökande effektiv tillgång till arbetsmarknaden.
Sverige bryter i dag mot EU:s direktiv.
Det finns asylsökande som utvisas, men det land de kommit från tar inte emot dem. Offentliga medel spenderas på att försöka verkställa utvisningar. De utvisade återförs till Sverige och lever i ett ingenmansland utan möjligheter att återvända eller att etablera sig här. En statlig utredning, Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription, föreslår förändringar för att lösa problematiken.
I Tyskland tas asylsökande emot i särskilda mottagningscenter. Intervjuer genomförs så fort som möjligt för att påskynda asylprocessen. De som inte avvisas under tiden på mottagningscenter får arbetstillstånd och möjlighet att studera.
I rapporten "Nyanländas etablering – är statens insatser effektiva?" är Riksrevisionens övergripande slutsats att statens insatser inte är tillräckligt effektiva.
Enligt Eurostats statistik för 2015, avseende migration och integration, hamnar Sverige på bottennoteringar.
Eurostat konstaterar följande skillnader mellan inrikes födda och personer födda utanför EU:
– Skillnaden, avseende risk för fattigdom och social exkludering, var störst i Sverige jämfört med alla andra EU-länder. I Sverige uppgick skillnaden till 45 procent.
– Skillnaden avseende medianinkomst var näst högst i Sverige. I Sverige var skillnaden 10 548 EUR per år.
– Risken för barnfattigdom, för barn födda utanför EU eller med invandrarbakgrund, var i jämförelserna näst högst i Sverige. För gruppen var i Sverige risken för barnfattigdom 52,6 procent.
Vilken myndighet har ett övergripande och samordnande ansvar för integrationen? Ett flertal myndigheter är involverade.
Tidigare fanns en myndighet, Integrationsverket, men efter att den lades ned, saknas ett tydligt övergripande och samordnande ansvar.
I Polisens rapport "Utsatta områden" – Social ordning, kriminell struktur och utmaningar för polisen, konstateras följande: ”I de utsatta områdena står samhället och polisen inför en utmaning som kräver strukturella, sociala och polisiära åtgärder. För att vända utvecklingen i områdena finns det ett behov av en tydlig samhällsstrategi och en kraftfullare samverkan både i brottsförebyggande och repressivt syfte med andra samhällsaktörer.”
Asylmottagningen med mycket långa handläggningstider och hindren för tidig integration på arbetsmarknaden riskerar att fördjupa utanförskapet och segregationen i de utsatta områdena.
Sverige behöver en samhällsstrategi för integration. Den måste omfatta asylmottagningen, integrationen och insatser i utsatta områden. Det är hög tid för riksdagspartierna att ta ansvar genom att agera konstruktivt och sluta lägga skulden för tidigare misslyckanden på varandra.
Rickard Klerfors, biståndsexpert och ansvarig för tidiga insatser för asylsökande