Den senaste tidens händelser i Ukraina och hoten från Ryssland om att stänga av gasledningen till Västeuropa visar hur sårbar Europas energiförsörjning är. Utsattheten ökar genom att Europas länders energisystem är nära sammankopplade av kraft- och gasledningar, samtidigt som EU har byggt upp en gemensam marknad för el och bränslen. Det har skapat ett effektivt energisystem, men oroligheter ökar risken för att det kan bli störningar i elförsörjningen med prishöjningar som följd. Om naturgasleveranserna till EU minskar kommer efterfrågan på andra bränslen att öka. Trots att Sverige inte är någon storförbrukare av naturgas påverkas även vi av detta.
EU har under våren 2014 tagit fram en så kallad vitbok med förslag till energi- och klimatpolitik för 2020 till 2030. I den föreslås bland annat att medlemsstaterna ska utarbeta nationella planer för energiförsörjningen. Avsikten är att ta större hänsyn till nationella och lokala förhållanden inom EU:s energi- och klimatpolitik. Målet är att länderna ska kunna ha många olika energislag i energimixen, öka effektiviteten i energisystemet och minska sårbarheten.
Inom EU används stora mängder fossila bränslen, som kol och naturgas, för att framställa el. I södra Europa används till och med olja för elframställning. I Sverige har kraftvärmeverk ersatt oljan och kolet med biobränslen, sopor och returträ. Stora mängder av de sistnämnda bränslena importeras. Samtidigt har vi i Sverige endast en marginell användning av torv, trots att vi är Europas torvrikaste land.
Sverige har stora arealer dikad torvmark som läcker stora mängder koldioxid till ingen nytta och till nackdel för klimatet. Torven tillväxer med fem gånger mer än vad som tas ut i dag. Genom att elda trädbränslen ihop med torv produceras el och värme med inhemska och klimateffektiva råvaror. Torv är både hållbar och förnybar till skillnad från naturgas, kol och olja.
Tyvärr har negativa beslut i EU och oförmåga eller ointresse från våra svenska politiker lett till att energitorv motarbetas. Varför detta motstånd finns mot att använda energitorven som energiråvara – trots ett ansvarsfullt torvbruk med starka miljökrav – är svårt att förstå. Det är dags att ge torven en plats i den svenska energimixen. Inte bara för klimatets skull, utan även för att minska sårbarheten.
Claes Rülcker, vd Branschföreningen Svensk Torv
Torbjörn Claesson, vd Neova, ordf Branschföreningen Svensk Torv