Företagarnas vd Günther Mårder och hans projektledare Hanna Cederqvist borde inte vara överraskade av att företagare i Sverige nu har svårt att rekrytera yngre personal på grund av ”bristande kompetens hos de arbetssökande”, som de skriver i UNT 4/1 2017. Detta är inget oväntat resultat av den egotrippande skolpolitik som bedrivits i Sverige de senaste 25 åren.
Den grundas på att skolelever ses som egenmäktiga enskilda ”kunder” på en ekonomisk marknad, fastän deras utbildning betalas inte med egna pengar utan med skattemedel, och de enskilda eleverna får fritt välja skola utan hänsyn till samhällets kostnader för lokaler, utrustning, skolskjutsar med mera. Sekretesskyddade privata bolag får starta skolor som betalas med skattemedel som får tas ut som bolagsvinster utan begränsning, och bolagen åläggs inget ansvar för skolornas fortlevnad, som de plötsligt kan lägga ner utan något som helst varsel.
Offentligt drivna skolors kvalitet pressas ner genom tvång att konkurrera om elever med dessa bolagsskolor, utan hänsyn till att kommunala skolor lyder under andra och kostsamma lagar om obegränsat ansvar för elevernas fortsatta skolgång, meddelarfrihet för anställda och skyldigheter att dagligen kunna offentligt redovisa sin ekonomiska ställning och och andra dokument rörande sin verksamhet.
Denna världsunikt abnorma skolpolitik driver systematiskt ner både kommunala och privatägda skolors kvalitet. Eleverna behöver varken sköta sig eller anstränga sig. Med stöd av föräldrar och rektorer kan de kräva att lärare ändå sätter höga betyg under hot om att annars byta skola och göra läraren arbetslös. När eleverna sedan försöker få jobb eller studera på högskola upptäcks att deras kunskaper är alltför dåliga, och det blir arbetslösa eller klarar bara okvalificerade låglönejobb - medan näringslivet stagnerar på grund av brist på välutbildad och skötsam arbetskraft.
Utöver att hunsas påläggs lärarna mängder av arbetsuppgifter utan pedagogiskt värde. Deras löner pressas allmänt ner, men ett mindre antal smörjs med statliga lönepåslag som stör samarbetet på skolorna. Skolornas lokaler och utrustning förfaller, eftersom ägarna inte satsar på underhåll och upprustning då det är osäkert hur många ”kunder” med skolpengar de får kommande läsår. Studieambitiösa ungdomar som gått i skolan under dessa förhållanden söker inte till lärarhögskolorna, där antagningskraven nu ligger på bottennivå.
Under dessa förhållanden är Företagarnas förslag om att med ”ökad forskning” försöka få fram metoder som ”formar icke-kognitiva förmågor, som uthållighet och samarbetsförmåga” meningslöst, eftersom nuvarande lagar systematiskt motverkar utveckling av sådana förmågor. Detsamma gäller deras tro att ”en informationsdag” med ”Skolintroduktion för föräldrar” skulle leda till ”ett bättre fungerande samarbete mellan lärare, föräldrar och elever och förtydliga respektive parts rättigheter och skyldigheter”. Gällande lagar motverkar effektivt sådant samarbete. Rätten till fritt skolval driver enskilda elever och deras föräldrar att pressa lärarna och skolorna för vinna fördelar för egen del, utan skyldighet att ta hänsyn till nackdelar för skolan och andra elevers skolgång.
För att svenska företag i framtiden ska kunna finna tillräckligt kvalificerad arbetskraft behövs andra åtgärder än vad Företagarna föreslår. Skolpolitiken behöver förändras så att skolornas verksamhet grundas på alla elevers och hela samhällets gemensamma behov av högkvalitativ utbildning. Det kräver att staten tar nationellt övergripande ansvar för hela skolväsendet, så att alla elever i hela landet får tillgång till bra likvärdig utbildning så nära hemmet som möjligt, under ledning av lärare som får ansvar för genomförande av riksdagen fastställda läroplaner och trygghet i anställningen när de fullgör den uppgiften.
Tore Lundström
Statistiker, geograf och egen företagare