Debatt: Svenska kyrkans skogsbruk är inte hållbart

Svenska kyrkan förvaltar 460 000 hektar skogsmark, av vilka cirka 400 000 är produktiv skogsmark. Detta gör kyrkan till den femte största skogsägaren i landet.  

Skogen är så kallade prästlönetillgångar, det vill säga skog som präster under tidigare århundraden fått som ersättning av sina församlingsbor i stället för lön, och de disponeras av de enskilda stiften som självständiga juridiska enheter.

Kyrkans och stiftens förvaltning av skogarna har länge varit omdebatterad. Allt dras dock i långbänk och väldigt lite händer. Men klimatet väntar inte. Skogen har en nyckelroll i klimatarbetet. Genom ökad lagring av kol i bevarad eller hållbart brukad skog kan skogen snabbt bidra till att hejda den globala uppvärmningen. Klimatkrisen innebär ett ökat tryck på kyrkan att skydda skog och gå över till ett mer hållbart skogsbruk.  

Inkomsterna från skogen ger kyrkan 300-400 miljoner kronor årligen. Det totala överskottet för kyrkan var 2,4 miljarder kronor 2020 så vi ser att skogen bidrar till ekonomin i många av stiften. Många skogsexperter menar dock att inkomsterna från ett mer hållbart skogsbruk över tid skulle vara minst lika stora som från kalhyggesbruket. 

Inom svenska kyrkan har många krav riktats mot att skogsförvaltningen ska gå över från kalhyggen till naturnära skogsbruk. Kyrkans kyrkomöte hösten 2022 har dock just avvisat dessa krav. 

Detta framstår som både vårdslöst och kortsiktigt. Vi hoppas att kyrkans tjänstemän med ärkebiskopen i täten låter sig inspireras av det framsynta arbetet i Linköpings stift, samt att stift som Luleå, Stockholm och Växjö där biskoparna talat för hållbart skogsbruk, agerar snabbt och framsynt. De utredningar som nu görs bör inriktas på vad som krävs för en övergång till ett hållbart skogsbruk i olika stift.  

Klimatriksdagen anser att Svenska Kyrkan nu måste lägga om kursen:

1. Naturnära skogsbruk med plockhuggning bör införas för att säkra skogen som kolsänka. I stället för monokulturer får vi på de flesta håll en naturlig blandning träd i olika åldrar och olika arter inklusive lövskog. Kostnaderna för markberedning och planering minskar och samtidigt minskar de utsläpp av koldioxid som markberedning ger upphov till. Dessutom kan kyrkan på sikt förvänta sig ökade intäkter från timmerproduktion och besöksnäring, med goda möjligheter att ge en ekonomisk trygghet under en längre tid. All så kallad gammelskog äldre än 100 år som aldrig kalhuggits måste skyddas. Ytterligare kollagring kan ske genom återvätning av skogsmarker där klimatnyttan är stor.
2. Parallellt med klimatnyttan behöver skogsbruket och skyddet av skog styras utifrån viktiga mål om värnande av biologisk mångfald och skydd av rödlistade arter. 
3. Skogsbruket behöver bedrivas på ett socialt hållbart sätt med full respekt för samernas rättigheter. Dessutom bör kollektivavtalsenliga löner och försäkringsvillkor tillämpas för människor som arbetar i skogen. Kyrkan bör verka för att nysvenskar och långtidsarbetslösa får introduktionsjobb i skogen. Utöver detta kan kyrkan skapa villkor för jakt, fiske och naturvistelser som ger långt fler tillgång till hållbar rekreation.
4. Kyrkan bör gå i spetsen för forskning och ny praxis för ett hållbart skogsbruk – och arbeta aktivt för att andra stora och små skogsägare ska följa Svenska Kyrkan i dess nya klimat- och miljömässiga arbete,

Klimatriksdagen stöder den förvaltarskapstanke och omsorg om Skapelsen som Svenska kyrkan och flera ärkebiskopar muntligt gett uttryck för. Men vad vi ser är dessa ansvarstagande tankar är mer prat än verkstad – och att kyrkan misslyckas med att följa bibelns ord om att” Ordet blir kött” utan stannar vid tomma fraser. 

En ansvarstagande kyrka som styrs av kärlek till natur, människor och jord måste visa att omsorgens makt är större än kortsiktiga vinstintressen. Flera enskilda stift kan gå före. Det är särskilt viktigt i tider när många unga känner bitvis förlamande oro inför framtiden. Då kan en kyrka med moralisk kraft inge hopp genom att gå före i aktivt och konsekvent hållbarhetsarbete.