Per-Anders Jande låter påskina att mjölkbönder bedriver olönsam skattesubventionerad verksamhet som bör ställas om till förmån för produktion av biobränslen (UNT Debatt 13/11).
Tvärtemot till vad Jande gör gällande finns beräkningar från Världsnaturfonden som visar hur ett ökat antal mjölkkor skulle kunna ge fler jobb med ökade skatteintäkter till Sverige.
Mjölkproduktionen alstrar vid sidan av dryckesmjök förädlande produkter som filmjölk, yoghurt, ost, smör etc. Mjölkkor och deras kalvar förser oss också med kött som ger 35–50 procent lägre utsläpp av klimatgaser jämfört med specialiserad nötköttsproduktion. Det är svårt att tro att efterfrågan på alla dessa produkter totalt ska upphöra. För att mätta en växande befolkning bör istället de produkter som svensk mjölkproduktion genererar vara en del av lösningen, särskilt om man vill måna om klimatet och schysst djurhälsa och djurvälfärd.
Svenska mjölkbönder har lyckats väl med att integrera olika aspekter som påverkar hur djuren mår.
Därtill sker användningen av antibiotika och avmaskningsmedel inte slentrianmässigt som i många andra delar av världen. Svenska mjölkbönder tar även stora miljöhänsyn genom att både ekologiska och konventionella mjölkkor måste enligt lag ha möjlighet till utomhusvistelse under betesperioden vilket minskar klimatpåverkan. Detta gäller inte i flera andra länder. Bland annat i Danmark och Tyskland är detta bara är förbehållet ett litet antal djur i ekologiska besättningar.
Att ställa om svensk mjölkproduktion till förmån för sämre utländska alternativ är följaktligen ogenomtänkt.
Mjölkproduktionens villkor står i relation till omgivande samhälle och påverkas av bestämmelser som regleras från politiskt håll. Mjölkkrisen som vi ser den i dag är ett resultat av att man från politiskt håll under en följd av år inte alltid har hanterat frågan på bästa sätt, men ytterst har den förvärrats av det ryska handelsembargot. Från i år finns dessutom inga mjölkkvoter inom EU och många internationella konkurrenter är inställda på expansion.
Vad som håller på att ske i dag, om inget görs, är att många av de allra mest professionella mjölkbönderna som investerat för att vidareutvecklas kommer att slås ut.
Tvärtemot Jande, anser jag att svenska mjölkbönder är viktiga aktörer för en levande landsbygd, men att de just nu står som förlorare i den globala mjölkkampen. Det är inget fel på lönsamheten inom mejeribranschen och vid försäljningen av nötkött i det handelsled som möter konsumenten. Dessvärre drar mjölkbonden allt som oftast det kortaste strået.
Johan Höglund professor SLU, Uppsala