I dag lämnar Internationaliseringsutredningen förslag till regeringen över hur Sverige ska kunna bli mer attraktivt som kunskapsnation.
I betänkandet ”Ökad attraktionskraft för kunskapsnationen Sverige, SOU 2018:78”, presenterar jag som särskild utredare förslag för att stärka universitet och högskolor bland annat genom att underlätta studentrekrytering och förenkla utländska studenters väg till Sverige.
Många länder tävlar om kunskap, kompetens och investeringar för att förbättra sin position. Högre utbildning, forskning och innovation är nyckelfaktorer i detta och konkurrensen är hård. Flera andra länder gör betydande ansträngningar. Det gör även Sverige, men inte i lika hög utsträckning som många jämförbara länder. För att svenska lärosäten ska upprätthålla kvalitet och relevans krävs internationella kontakter och nätverk och det statliga systemet måste vara riggat för att ge lärosätena ett bra stöd.
Den studieavgift som studenter från länder utanför EU/EES betalar för studier vid svenska universitet och högskolor är för de flesta en stor investering.
Det är viktigt att studieavgiftssystemet är välfungerande och rättssäkert. Studenter som betalar studieavgift har legitima krav på att få veta vad de får för pengarna. Därför rekommenderar jag lärosätena att redovisa tydligt vad som ingår i avgiften. Även reglerna om återbetalning av studieavgiften bör ändras för att göra det tydligt när en student ska kunna få avgiften återbetald.
För lärosätena är det samtidigt avgörande att det finns en viss flexibilitet i systemet så att de kan arbeta med sin rekrytering på det sätt som bäst passar deras strategiska inriktning. Detta görs genom att den fulla kostnaden för utbildningen tas ut långsiktigt och med helhetsperspektiv.
För att skapa mer flexibilitet föreslår jag att lärosätena ska kunna använda upp till 0,3 procent av utbildningsanslaget för att sätta ned avgifter för avgiftsskyldiga studenter i särskilda fall, till exempel inom ramen för strategiska samarbeten.
Ett studieavgiftsfinansierat system behöver kompletteras med olika former av stipendier. Det behövs för att locka kvalificerade studenter och stärka utbildningskvaliteten, bidra till kompetensförsörjning och till långsiktiga relationer och även för att bidra till utvecklingen i biståndsländer.
Dagens stipendiesystem för tredjelandsstudenter är enligt mig otillräckligt. Det är riktat mot för få länder och täcker inte tillräckligt mycket av kostnaderna. Jag föreslår ett mer heltäckande stipendiesystem som ska ge alla studieavgiftsskyldiga studenter möjlighet att söka stipendier för studieavgifter och levnadsomkostnader:
￭ De medel till stipendier som fördelas av lärosätena bör fördubblas från 60 till 120 miljoner kronor. Stipendierna, som är avsedda för särskilt kvalificerade studenter oavsett ursprungsland, bör till skillnad från i dag även kunna användas för bidrag till levnadsomkostnader.
￭ Ett nytt stipendieprogram om 50 miljoner kronor för så kallade flaggskeppsstipendier bör skapas. Stipendierna föreslås fördelas till högt kvalificerade studenter och avse studier på masterutbildningar med anknytning till en framstående forskningsmiljö.
För att studenter ska vilja komma till Sverige är det viktigt att processen är smidig och att myndighetskontakter är välfungerande.
Jag lämnar därför ett antal förslag och rekommendationer, till exempel överväganden kring en myndighetsgemensam webbplats.
Frågan om uppehållstillstånd är central. För att förbättra processen föreslår jag att universitet och högskolor, som i många fall redan har god information om studenterna, får ta ett större ansvar i ett första steg när det gäller bedömning av studieavsikt. Jag föreslår också att det utreds om lärosätena på sikt kan certifieras för mer generell hantering av ansökningar om uppehållstillstånd för studier och forskning samt arbetstillstånd.
Svenska lärosäten behöver internationella kontakter och nätverk för att upprätthålla kvalitet och relevans.
För att underlätta det behöver närvaron på plats i utlandet för svensk högre utbildning och forskning öka.
En ökad utlandsnärvaro bör bygga på de innovations- och forskningskontor som finns i dag vid sex svenska ambassader. Kontoren bör utvecklas så att relevansen för svenska universitet och högskolor ökar och dialogen mellan kontoren och universitet och högskolor blir starkare. Dessutom bör två utlandskontor skapas inom ramen för ett pilotprojekt specifikt för att möta universitetens och högskolornas behov. Fullt utbyggd bör utlandsorganisationen på sikt omfatta minst tio kontor i olika delar av världen.
Internationalisering av universitet och högskolor bör integreras i all relevant politik på nationell nivå. Det innebär att det finns ett stort behov av samverkan mellan politikområden och myndigheter.
Jag föreslår därför att fem myndigheter får i uppdrag att inrätta en plattform för internationalisering för samordning av frågor som påverkar internationalisering inom högre utbildning, forskning och forskningsnära innovation tillsammans med universitet och högskolor.
Samtidigt föreslår jag en ambitionshöjning när det gäller internationell omvärldsanalys och omvärldsbevakning genom nya uppdrag till de fem myndigheterna.
Med den föränderliga omvärld som vi lever i följer utmaningar men också möjligheter. Om möjligheterna ska infrias för Sveriges del krävs insatser för att utveckla initiativ, utbildningar och samarbeten samt informera och marknadsföra Sverige som kunskapsnation och studiedestination. Sverige är ett litet, nordligt land med ett språk som få utanför vårt land behärskar. Det är faktorer som kan påverka vår attraktivitet som studienation negativt men som vi inte kan förändra. Därför är det desto viktigare att förbättra det som vi kan. Sverige behöver helt enkelt vara bättre än andra länder.