Nyårshelgen är den tid på året då flest fall av misshandel polisanmäls. Under de senaste åren har dock anmälningarna om misshandel blivit mer jämnt utspridda över året och högtiderna sticker inte ut lika mycket i statistiken längre. Statistiken för 2020 har ännu inte publicerats, men under det första halvåret anmäldes 199 000 stöld- och tillgreppsbrott. Under samma period anmäldes 4 140 våldtäkter. Det innebär en ökning med 2 procent jämfört med samma period 2019, trots att pandemin haft en inbromsande effekt.
I höstas genomförde TT en undersökning av kommunernas socialtjänster. Den visar att allt yngre barn dras in i grov kriminalitet. Att kriminaliteten kryper nedåt i åldrarna är ett underbetyg till det svenska samhället. Inget barn ska tvingas bli hantlangare åt äldre kriminella. Kriminaliteten har hamnat i skymundan av pandemin under det senaste året, men i takt med att den svenska befolkningen nu vaccineras är det dags för politiken att ta tag i den växande problematik som finns i våra utanförskapsområden.
Fler poliser eller hårdare straff löser inte de problem som ligger till grund för en växande kriminalitet. Ska trenden brytas behöver vi satsa på förebyggande åtgärder i ett tidigt skede. Vi behöver visa barn i utsatta områden att det finns aktiviteter, förebilder och karriärvägar som är konstruktiva. Här kan föreningslivet och ideella krafter ta en större roll, men framför allt måste staten ta ett större ansvar. Skolsegregationen är ett växande problem i vårt land och i utanförskapsområdena är andelen elever som inte erhåller gymnasiebehörighet dubbelt så hög i jämförelse med elever i resten av landet. Mot bakgrund av detta föreslår Liberalerna flera konkreta åtgärder som rör barns utbildning i Förortslyftet. Förslagen har hamnat i skuggan av Lasreformen, pandemin och regeringsfrågan, men de förtjänar att lyftas fram. Några förslag är viktigare än andra:
1. Mät språkkunskaperna. De barn som saknar kunskaper i svenska när de börjar grundskolan hamnar automatiskt på efterkälken. Genomför därför en nationell kartläggning av förskolebarns ordförråd. Kartläggningen bör fokusera på utsatta områden eftersom det är just där som kunskapsbristerna är som allra störst. Efter kartläggningen kan riktade insatser sättas in där behoven är störst.
2. Obligatorisk förskola. Gör den allmänna förskolan obligatorisk för alla barn från fem års ålder. De femåringar som i dag inte går i förskola kommer oftast från socioekonomiskt svaga hem eller är utrikes födda. Det är samma grupper som gynnas mest av att delta i förskolans pedagogiska verksamhet. Fler barn behöver fångas upp tidigt och förskolan har en unik möjlighet att möta barnens behov på ett tidigt stadium.
3. Obligatorisk språkförskola. För nyanlända barn mellan tre och fem år, som kommer från familjer med ett annat modersmål än svenska, behövs förstärkande insatser. Dessa barn bör erbjudas minst 15 timmars språkförskola per vecka. Syftet är att säkerställa barnets språkutveckling, i syfte att rusta barnet inför grundskolan. Barn med utrikesfödda föräldrar har oftast ett mindre ordförråd när de börjar grundskolan, en kunskapsbrist som påverkar hela skolgången.
4. Prioritera språket. Språket är nyckeln till förståelsen av ett samhälle. Stärkt därför det svenska språkets ställning i förskolans läroplan. Alla barn ska få utveckla sitt modersmål, men färdigheter i det svenska språket ska prioriteras högst. Inför konkreta mål för barns utveckling i det svenska språket i förskolans läroplan.
5. Öka lärarnas språkkunskaper. Ska barnen i förskolan lära sig svenska är förskollärarnas kunskaper avgörande. Inför språkkrav i svenska för all pedagogisk personal i förskolan. Pedagogisk personal som inte uppnår kraven ska erbjudas utbildningsinsatser i form av ett språklyft.
Det är lätt att ropa på kortsiktiga lösningar, men det vi behöver är också att tänka långsiktigt. Och vi måste se sanningen: att samhället brister för dem som är mest utsatta – barnen i de mest utsatta områdena.
Ett välfungerande och kompensatoriskt skolväsende är av särskild vikt för socialt utsatta områden. Att skolor inte lyckas med sitt kunskapsuppdrag i dessa områden är inte något annat än ett stort misslyckande för samhället. Men vi kan inte skylla på skolan. De behöver få rätt förutsättningar. Ju tidigare vi sätter in resurser, desto större effekt kommer vi att kunna åstadkomma.