Sara Sjödal (C) skriver i UNT 29/7 en alarmerande artikel om den låga vattennivån i Tämnaren. I början på 70-talet genomförde Uppsala kommun en utredning om hur kommunen skulle säkra en god färskvattentillgång på lång sikt. Jag hade samordningsansvaret och presenterade olika förslag för kommunstyrelse 1973 och 1974. Läget var att infiltration i Uppsalaåsen tömde Fyrisån och någon överledning från Tämnaren till Fyrisån fanns inte då.
Det diskuterades tre alternativ. Det alternativ, som man tog beslut om, var att bygga en överledning från Tämnaren till Fyrisån, så som det är i dag. Den strategiska sikten, det vill säga hur det är i dag att Tämnaren utarmas på vatten, skulle få sin lösning genom att Dalälvens vatten pumpades över i Tämnaren. Denna möjlighet till kompletterande anläggning har tydligen försvunnit i allt nutida utredande.
Alternativ två var att bygga en vattenledning mellan Knivsta och Uppsalas tätorter och köpa vatten av Norrvatten. De hade en ledning till Knivsta från Jörvälns vattenverk i Järfälla, på om jag minns rätt 60 000 personekvivalenter. Detta var ett fullt möjligt alternativ men föll av tre anledningar. Den första var kapaciteten. Den bedömdes för liten och en förstärkt kapacitet från Jörväln till Uppsala tätort skulle bli dyr för Uppsala i en snar framtid. För det andra tog Jörväln vattenverk sitt råvatten ur Mälaren varför två sorters vatten skulle blandas i Uppsala kommun. Det skulle innebära biologiska risker för det högkvalitativa källvatten som pumpades upp ur åsen (jämför med vad som häromåret hände i Östersund). För det tredje skulle Norrvatten och Stockholm kunna få monopol på Uppsalas vattenförsörjning.
Alternativ tre var ett vattenverk vid Mälaren men det föll snart bort av två anledningar, dels den biologiska risken, dels vattentillgången vid torrår. Det senare innebar att man ändå inte skulle kunna förse Uppsala med tillräckligt färskvatten under torrperioder då både Fyrisån, grundvattennivån och ytvattennivån i Mälaren var låga.
Jag drar slutsatsen att nuvarande regim i Uppsala inte tagit del av tidigare omfattande utredningar eftersom man byggt ett ytvattenverk vid Mälaren och nu blandar vatten av olika kvalitet i Uppsala tätort. Vad mer är så finns, till min förvåning, inte den strategiska överledningsmöjligheten från Dalälven till Tämnaren med i debatten i Uppsala. Den skulle för länge sedan ha tillkommit och inte bara löst vattentillgången för Tämnaren utan också ha säkrat färskvatten för Uppsala, Knivsta och norra Stockholmsregionen. Att sälja vatten söderut ansågs som en god affärsmöjlighet för Uppsala kommun. Den har inte tillvaratagits.
Sara Sjödal behöver inte vara orolig för Tämnaren rent tekniskt sett. Det är mer en fråga för politikerna i Uppsala kommun att få fart på beslutsförmågan och den tjänstemannamässiga handlingskraften.
Hans Jensevik
Nationalekonom och före detta ekonomichef i Uppsala kommun