Vi jobbar för samma mål, men för oss ideella organisationer består varje årsslut av en kamp om att få en långsiktig ekonomisk lösning.
Tris har en unik spetskompetens inom hedersrelaterat våld och förtryck. Utöver detta är vi den första organisationen i Sverige som har kartlagt omfång och karaktär av hedersrelaterat våld och förtryck bland ungdomar med en intellektuell funktionsnedsättning. Inom den ideella sektorn vet vi att många kvinnor och barn först söker sig till just de ideella organisationerna när de behöver hjälp. Tris har arbetat förebyggande under många år och har på så sätt nått ut till många kvinnor och flickor i Uppsala. Under åren har vi arbetet i projektform där vår finansiering handlar om årslånga beslut om ekonomiskt stöd. Visst, det fungerar, men mycket tid och resurser läggs ner på att skriva ansökningar och sedan redovisa dem. Det innebär dessutom osäkra arbetsvillkor för de anställda.
Vi vet aldrig om våra tjänster kommer vara kvar. I skrivande stund, så här innan jul då belastningen på Tris jour är som störst, sitter vi och undrar hur det blir den första januari 2015?
Under sensommaren i år blev vi inkallade till ett möte av HVK – kontoret för hälsa, vård och omsorg. Under detta möte lovades kommande möten där vi skulle lägga upp en strategi för hur de ideella organisationerna och kommunen skulle samverka kring frågor som gäller våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck. De kommande mötena har fortfarande inte ägt rum.
Snart har det gått ett halvår och under denna tid har kommunen inte initierat kontakt. Däremot har TRIS kontaktat HVK vid ett flertal tillfällen, utan resultat.
Svaret vi får är att det just nu pågår både maktskifte och omorganisering i kommunen. Det sistnämnda borde inte ha kommit som en överraskning, då planerna för en omorganisation funnits länge.
Varför skriver vi det här då?
För att i Uppsala kommun beräknas mer än en tredjedel av flickorna med utlandsfödda föräldrar leva under oskuldsnormer. Siffrorna är hämtade från artikeln Om kravet på oskuld (Ghadimi, 2007). Vi är dock övertygade om att siffran har ökat baserat på det tryck som finns hos Tris förebyggande arbete.
I dagsläget finns planer i Uppsala kommun att starta ett resurscentrum för våldsutsatta. Dock visar det sig att verksamhetens förhandsskiss, som vi har tagit del av, innebär att man uppfinner hjulet på nytt. Alltså, man erbjuder insatser som redan ges av ideella aktörer i kommunen. Vårt förslag är istället att satsa på den ideella sektorn där kompetensen och upparbetade metoder redan finns.
Den 1 oktober i år trädde Socialstyrelsens nya föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer i kraft. Dessa förtydligar vem eller vilka som bär ansvaret för att utreda, fatta beslut samt följa upp ärenden som rör våldsutsatta vuxna och barn. Med andra ord, kraven blir tydligare för socialnämnderna.
Utifrån Uppsala kommuns handlingar verkar man ha tolkat Socialstyrelsens skrivelse så att kommunen också ska agera utförare av insatserna gentemot den våldsutsatta. Detta menar vi är en feltolkning gjord av kommunen. Vi uppfattar Socialstyrelsens text som ett förtydligande där ansvaret ligger hos socialnämnden och vårdgivarna.
Insatser för att skydda utsatta kan fortfarande utföras av någon annan än kommunen själva. Vår uppfattning kring kommunens feltolkning bottnar sig i hur vi som ideell organisation har blivit bemötta av ansvariga tjänstemän samt det språkbruk som använts i de handlingar som beskriver kommunens samverkan med den ideella sektorn.
Vi har blivit bortglömda och ignorerade. Det finns i dag en rad ideella organisationer som besitter stor kunskap kring våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck i Uppsala kommun. Resurscentrum är en god tanke, men varför inte dra nytta av den kunskap som finns, sätta ihop ett partnerskap och samarbeta? Detta garanterar den ideella sektorn en tryggad framtid – i stället för att uppfinna hjulet igen och stänga ute kompetens från ett viktigt arbete.
Den ideella sektorn kan mycket, men vi tror att tillsammans med kommunens stöd och en långsiktig ekonomisk lösning kommer vi nå ännu längre. Vi behöver sätta ramarna för hur arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck ska se ut i vår kommun och vi behöver göra det nu innan det är försent.
Robin Rocksten, Hanna Nilsson och Talin Davidian, TRIS – tjejers rätt i samhället