Den nya regeringen har vid flera tillfällen uttalat att dess uppgift är att göra det lättare att starta företag, att expandera, exportera och anställa fler medarbetare. Men det räcker inte med högstämd retorik. Ord måste följas av handling.
Och problemet är att många av de besked som har kommit från den nya regeringen snarast pekar i motsatt riktning.
Världens högsta marginalskatter ska skärpas ytterligare och företagandet i välfärdssektorn kraftigt försvåras. Stor osäkerhet råder inom både energi- och infrastrukturpolitiken. Bromma flygplats hotas av nedläggning. Listan kan göras längre.
Sammantaget skapar de en sämre grogrund för innovationer och tillväxt.
Sverige står inför en tuff global konkurrens. Under det senaste decenniet har de privata investeringarna i forskning och utveckling (FoU) som andel av BNP sjunkit kraftigt. Om vi ska klara företagande, jobb och välfärd i Sverige måste vi ha ett näringslivs- och innovationsklimat i världsklass.
Utgångspunkten för innovationspolitiken måste vara att det är enskilda människor – entreprenörer, innovatörer, företagare – som utvecklar idéer, nya varor och tjänster. Innovationer kan inte dirigeras eller planeras fram av politiker. Men politiker kan skapa goda villkor.
Näringsminister Mikael Damberg har aviserat nya idéer för de statliga riskkapitalsatsningarna; det statliga riskkapitalbolaget Fouriertransform ska få en ny verksamhetsinriktning, bland annat. Hur de statliga riskkapitalsatsningarna ska vara organiserade och inriktade är det säkert möjligt att ha olika uppfattningar om.
Men huvudproblemet med det statliga företagsstödet är ett annat. Utmärkande för den sortens politik är otaliga historiska misslyckanden. En kartläggning som Svenskt Näringsliv genomförde förra året visade att direkta stöd och subventioner till företag uppgår till minst 28 miljarder kronor om året. För en mycket stor andel av stödet vet vi ingenting om effekten eftersom utvärderingar saknas.
Närmare 30 miljarder kronor skulle, i stället för till misslyckade stöd, kunna användas till betydande sänkningar av både den statliga inkomstskatten och kapitalinkomstskatten – exempel på åtgärder som skulle vara gynnsamma för det generella företagsklimatet.
Stödpolitiken utgår från premissen att det mest gynnsamma innovationsklimatet uppstår om staten först tar ut relativt höga skatter av företag och individer och sedan efter olika former av byråkratiska processer delar ut ekonomiskt stöd till företag som politiker och tjänstemän anser ha goda tillväxtmöjligheter.
Men tänk om det är precis tvärtom – att det är bättre om företag får behålla mer av de egna pengarna för att utveckla nya affärsidéer i stället för att i efterhand tvingas gå till staten, stå med mössan i hand och begära stöd?
Tobias Krantz, chef för utbildning, forskning och innovation
Svenskt Näringsliv
Emil Görnerup, forsknings- och innovationspolitisk expert
Svenskt Näringsliv