I grevens tid börjar det komma in lite visioner i valdebatten, som annars mycket kretsat kring taktik, maktspel och plånboksfrågor. Visionerna av hur man vill forma det framtida samhället är viktig att förmedla, för framtidstron och möjligheten att välja.
I Uppsala engagerar stadsbyggnadsfrågorna. Vi bryr oss om vår gemensamma miljö. För vår egen skull, men också för hitflyttande och för nya generationer av Uppsalabor.
Det handlar inte bara om antal lägenheter, utan om hur hela staden bevaras som en attraktiv plats som också rymmer vår kultur, historia och grönytor.
Dit hör frågan om Seminarieparkens framtid. Det är olyckligt att den frågan inte ventileras offentligt av M och S, de två som tagit ledningen för en ”betongallians” i just denna fråga. Det betyder att det inte ens vid ett maktskifte är särskilt klart hur frågan kommer att drivas vidare
MP, V och C har varit klara i sitt ställningstagande, och tydligt deklarerat hur man vill se Seminarieparken i framtiden: Som en grön lunga, för fritid, sport och rekreation. FP är splittrat.
Men S och M har ännu inte klart deklarerat hur man tolkar det tydliga domstolsutslaget i sista rättsinstansen.
I vart fall inte offentligt. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar i sitt beslut att det skulle medföra en påtaglig skada på en värdefull miljö av riksintresse, en privatisering av en miljö som i dag uppfattas som en allmän plats, samt att detaljplaneförslaget strider mot kommunens egen ambitiösa översiktsplan som tagits fram med ett brett rådslag och medborgarinflytande.
Innan valet vill vi väljare ha ett förtydligande. Hur ställer sig S och M? Tänker de ignorera domstolsutslag från två rättsinstanser?
Kommer de att respektera vad rätten kommit fram till, eller försöka hitta ett kryphål? Dags för visioner, eller i alla fall deklarationer i frågan!
Det är väl ingen som tror att bostadsbristen i Uppsala står och faller med några lägenheter i Seminarieparken?
Det är väl heller ingen som tror att Uppsala med sina omvittnat goda och nära kontakter mellan politiker och byggföretag inte skulle kunna lösa frågorna om till exempel en markväxling?
Däremot kan förtroendet för lokala politiker snabbt raseras om man får intrycket att vissa frågor snarare drivs av prestige, än omsorg om den gemensamma framtiden och respekt för rättsväsendet.
Tina Zethraeus